Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Landsdelar och befolkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och vårfrosten. Den har fördenskull också en tämligen enformig
prägel, och de skogar, vilka ännu täcka 54 proc. av sjöområdets
mark, bestå huvudsakligen av barrträd. <.,
Eken, som i Sverige går ända upp till Gävle och växer i södra
Finlands kustzon, finnes såsom planterad i Ingermanland och
förekommer vild endast söder om limen på stränderna av Nista. Endast
i städernas, slottens och klostrens parker och trädgårdar ser man
växter, som giva det tempererade Europas skogar deras prägel, såsom
popplar, alm, lind, ask. Silvertallen och lärkträdet saknas i den fria
naturen, i vilken man icke ser andra träd än björk, al, asp, pil och
rönn. Vad odlade växter beträffar, sträcker sig den nordligaste
gränslinjen för odlingen av människans viktigaste brödsäd, vetet, mellan
Ladoga och Onega.
Dylika av klimatet styvmoderligt behandlade trakter kunna icke
vara särdeles folkrika, och så länge infödingarna i dem hade endast
landets egna tillgångar till sitt förfogande och voro jägare och fiskare
eller jordbrukare, kunde trakten icke ge upphov till städer, och
stammarna måste också sakna allt nationellt sammanhang samt förbli
nästan okända för varandra.
Befolkningen utgöres numera huvudsakligen av storryssar, av
6 proc. finnar och några andra befolkningselement. Vad de
ursprungliga finska ingrierna eller ingarerna, som givit sitt namn åt
Ingermanland, angår, ha de alldeles upphört såsom särskild befolkning,
ehuru deras mer eller mindre uppblandade avkomlingar ännu till
stor del bebo strandbältet mellan Nevas och Narovas deltor ävensom
området norr, väster och nordost om Ladoga. De, som bo i
Petro-grads närhet, bland vilka finnas många svenska kolonister ävensom
av tsarerna inkallade tyska jordbrukare, synas ha tillhört
tavast-länningarna eller västfinnarne och skilja sig från de övriga finnarna
genom sin lilla kroppsväxt, sina klumpiga former och nästan
allesammans genom sin frånstötande orenlighet. På Ladogas stränder
synes befolkningen till en god del vara kareler. Enligt Cestrén äro
sålunda många s. k. ryssar kring de stora sjöarna måhända endast
kareler, med kraftigare anletsdrag, vitare skinn, ljusare ögon och
hår än de verkliga slaverna. Också härska allmänt finska bruk och
sedvänjor, och många hedniska vanor kvarstå ännu. Envis till
karaktär och åsikter, förändrar sig karelaren endast långsamt, såsom
ordspråket säger: »Bränn en karelare, och om tre år har han ännu icke
blivit till aska! » Även bland den slaviska befolkningen i
guvernementet Olonetz har ännu mycket av gammal hednisk tro, sannolikt av
222
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
