Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Det moskovitiska statsskicket under Ivan I, Simeon och Ivan II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
torka, eldsvådor och dylikt, »framkallade stor sorg, -fruktan och
darr-ning bland alla människor» och gjorde dem tillgängliga för religiös
påverkan. Legender och krönikor äro uppfyllda av exempel, som
vittna om det vidsträckta politiska och sedliga inflytande,
vilket några framstående andlige, men i synnerhet munkar och
eremiter utövade på sina samtida. En, man skulle nästan kunna säga,
instinktivt fullgjord kulturmission knyter sig till dessa
eremitmunkars liv och verksamhet, vilka förstodo att förvandla ödelandet till
kulturland. De ha hjälpt till att kolonisera östern, som av Andrej
Bogoljubskij lades till storfurstendömet Vladimir, och väsentligt
påskyndat de ännu ganska länge hedniska folkstammarnas
omvändelse till kristendomen. Bäst framträder det sätt, varpå denna
verksamhet försiggick, i berättelsen om en av dessa heliga eremiters liv.
Vid mitten av I4:e århundradet föddes i Nishnij Novgorod i en
välbärgad köpmansfamilj en gosse, på vilken gudstjänsten, vari
föräldrarna tidigt läto honom deltaga, gjorde ett djupt intryck och
som även tidigt lärde sig läsa och skriva. På något avstånd från
staden låg ett grottekloster, som de fromma föräldrarna ofta plägade
besöka. Gossen kom emellertid ännu oftare och åhörde munkarna,
då de läste de heliges levnadsbeskrivningar, gjorde dem
djupsinniga frågor och väckte hos sina lärare, men framför allt hos sig själv
den föreställningen, att han var bestämd till att bli munk. Mot
föräldrarnas vilja inträdde den tolvåriga gossen, vars namn var
Makarij i klostret, åt vars andaktsövningar han ägnade sig med aldrig
tröttnande iver. Först senare erfor hans fader av en gammal munk,
vad som blivit av hans son.
Då den unge Makarij fann livet i klostret för oroligt, drog han ut
i vildmarken och slog sig ned på Volgas högra strand mellan floderna
Lucha och Dobritza tillsammans med en liktänkande vid namn
Tichon, om vilken ryktet förkunnnade, att han kunde göra under.
De kringboende bönderna, som fruktade, att ett kloster skulle kunna
uppstå av eremitboningen, vilket därefter skulle göra deras jord och
mark till klosterjord, fördrevo dem, och vännerna skildes. Tichon
vandrade uppför Lucha och grundade en åt den helige Nikolaj ägnad
eremitboning, men Makarij vandrade längre och slog sig ned i den
Jurjevska kretsen på högra stranden av Volga. Där byggde han sig
en hydda och levde länge uteslutande för sin Gud. Ryktet om hans
heliga liv lockade emellertid många till platsen, vilka ville avsäga
sig det världsliga livet för att under hans ledning leva för andliga
övningar. Sålunda uppstod en kyrka och ett kloster, och den ensam-
258
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
