Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Det moskovitiska statsskicket under Ivan I, Simeon och Ivan II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het Makarij eftersträvade var förlorad. Då beslöt han sig för att åter
taga till vandringsstaven. Han utnämnde en abbot åt bröderna och
lämnade dem, utan att säga vart han begav sig. Hans uppriktiga
önskan var att verkligen undfly all världslig fåfänga, som till ocli
med i klosterlivet häftar sig vid människornas hälar, för att i de
ogenomträngliga skogarna på Volgas vänstra strand finna den ro
och samling han eftersträvade. Slutligen gjorde han halt, där
Sunda-kova utmynnar i floden vid det s. k. »Gula vattnet». Han grävde
sig en håla till boning, men även här fick han icke länge vara allena.
Hans vistelseort uppspanades, och åter samlades andliga bröder kring
honom, vilka valde honom till abbot. Det nya klostret låg på ett
område, som tillhörde de finska tjeremisserna och icke var långt
avlägset från tatarernas direkta maktområde. Med hedningar och
museimän förstod Makarij emellertid att leva i endräkt, och utan att störas
av dem kunde härstädes på jungfrulig mark en rad ryska byar uppstå,
vilkas medelpunkt utgjordes av hans kloster. Så förgingo åren, till
dess att 1439 tatarerna vid ett infall gåvo hela anläggningen till
pris åt lågorna. Makarij själv råkade i tatarisk fångenskap, men
frigavs av fiendernas anförare jämte 40 fångar, så snart man fick veta
vem han var. Och åter drog han längre bort, denna gång högt upp i
norden bortom Uns ja, där han i vildmarken började grunda ett nytt
kloster, men avled under tiden.
Makarijs liv och verksamhet är ett exempel bland många. Vad
som icke lyckades för honom lyckades för andra; men de män, vilka
ledo och dogo såsom han, åtnjöto ett oerhört anseende hos folket.
De voro banbrytare på kolonisationens och kristianiseringens stråt,
och missionens länge försummade fält bearbetades på nytt av dem.
Perms omvändelse till kristendomen genom den helige Stefan infaller
vid slutet av I4:e århundradet, och allestädes voro dylika framgångar
förenade med de ryska kolonisternas framträngande. De andliga,
från vilka rörelsen utgick, stodo också högt i sina samtidas mening,
utövade ett bestämmande inflytande och stodo å sin sida helt och
hållet under det välde, som utövades av den i Moskva residerande,
av storfursten behärskade metropoliten. Metropoliten predikade
emellertid tålamod under främlingsherraväldet och underdånighet
under Moskva. Allt arbetade sålunda mot samma mål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
