Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Gyllene horden och Dmitrij Donskoj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med sina trupper utanför Moskva, vars förstäder Dmitrij till ocli med
lät avbränna, medan han förskansade sig i Kreml, som han låtit
omgiva med starka murar. Då Olgerd emellertid icke för tredje gången
ville åtaga sig Michaels sak, skyndade denne till horden och utverkade
därstädes av kanen eller fastmer av Mamaj, som utan att bära titeln
var den egentliga fursten, en jarlyk, som gjorde honom till storfurste
av Vladimir. Det visade sig emellertid, att man i Vladimir icke ville
veta av Michael och då Dmitrij kallades för att stå till svar inför
kanens ombud, inställde han sig icke, varemot ombudet erhöll en
artig inbjudan till Moskva, dit han även begav sig och övertygades
av de rika skänker han erhöll, att det för horden skulle vara i hög
grad ofördelaktigt att verkställa kanens befallningar. Då han
därefter återvände till horden för att verka för Moskva, följde Dmitrij
honom dit, medförande rika skänker. Mamaj mottog honom med
välvilja, och kanen bekräftade honom i hans ställning såsom
storfurste. Michael lämnades i sticket, eftersom han icke ’kunnat bevara
sin ställning. Hans son råkade till och med i Dmitrijs händer och
utlämnades åt sin fader mot en lösepenning av 100,000 rubel.
Michael gav emellertid icke sin sak förlorad. Då 1,500 tatarer
ned-höggos i Nishnij-Novgorod, där Dmitrijs svärfader hade sitt säte,
begagnade sig Michael av händelsen till att på nytt intrigera mot
sin fiende. Han lyckades också vinna Mamaj, och för andra gången
erhålla den jarlyk, som gjorde honom till storfurste. Härmed tog
emellertid striden mellan de båda furstarna en annan vändning, i
det att dess spets av Dmitrij vändes mot tatarerna och den erhöll
en nationell karaktär. Den ryska krönikeskrivaren skildrar den
härskande stämningen, i det han låter de furstar, som med Dmitrij
drogo mot Tver säga: »Huru ofta har han icke fört hit sin svåger
Olgerd, Gedimins son, och gjort de kristna ont; men nu har han
förbundit sig med Mamaj och med hans tsar och Mamajs hela hord,
och Mamaj fnyser av raseri mot oss alla; låta vi honom komma
fri, besegrar han oss alla med hans hjälp.» Därmed blev Michael
på nytt slagen med furstarnas och Novgorods hjälp, måste åter sluta
fred och på nytt högtidligt avsäga sig storfursteskapet.
Detta stred emellertid alldeles mot hordens intresse. Man kunde
visserligen vägra att lyda, blott man betalade, men att varken lyda
eller betala var en oerhörd förolämpning, som krävde hämnd.
Därmed var kriget mellan Moskva och horden oundvikligt. Sådan var
ställningen omkring 1375.
Horden började, såsom man kunde vänta, striden och sände en
263
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
