Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Gyllene horden och Dmitrij Donskoj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
striden. En förnäm tatar red fram ur ledet och utmanade den
modigaste ryssen till tvekamp. Utmaningen upptogs av den ena
munken från Sergiusklostret, och båda kämparna rände med sina lansar
mot varandra med sådan styrka och häftighet, att deras hästar sjönko
på knä och båda störtade döda till marken. Nu började det blodigaste
handgemäng, som krönikan beskriver i följande ordalag: »Såsom
halmstrån brötos lansarna, som regn föllo pilarna, damm skymde
solstrålarna, som blixtrar gnistrade svärden, männen föllo som gräs
för lien, och blodet flöt i bäckar.» Det ryska fotfolket nästan
tillintetgjordes, centern kunde endast med möda sammanhållas, men
på högra flygeln kommo även tatarerna i en nödställd belägenhet,
utan att likväl lida avgörande förluster. Då kastade de sig med hela
sin kraft på den vänstra flygeln för att genombryta denna och
sålunda kunna taga den ryska hären i ryggen; lyckades detta, var
segern deras. Dmitrij hade emellertid i ett bakhåll uppställt en
avdelning rytteri, och nu ingrep denna i striden med friska krafter.
Modlöshet grep fienderna, vilka nu började en flykt, som snart
urartade till den värsta oreda. Ryska centern återfick sin stadga, och
efter ett angrepp, som gjordes av hela den ryska styrkan, började
tatarerna vackla och vika tillbaka. Vid Röda kullen, där Mamaj
stod, sökte de ännu en gång göra motstånd, ehuru förgäves. Deras
led genombrötos, och Mamaj själv flydde skyndsamt ut i steppen.
Dmitrij hade vunnit slaget, ehuru med ansenliga förluster.
Oräkneliga döda, bland dem icke mindre än 15 ryska furstar täckte
slagfältet, och efter slutad förföljelse saknades Dmitrij själv. Slutligen
fann man honom liggande under ett träd. Man trodde honom vara
död, men det var endast en vanmakt. Redan följande dag, som
var söndag, kunde han själv tacka sin här och ge befallning om de
stupades jordande. Ryssarnas lik skildes från tatarernas och
begravdes högtidligt. Först efter 8 dagar återvände hären, och den 21
september nådde Dmitrij, vars tåg ansenligt vuxit genom det från
tatarerna tagna bytet, åter Kolomna och höll den 28 sitt högtidliga
intåg i Moskva, vars folk kallade honom Donskoj till minne av hans
seger vid Don.
Hade man emellertid hoppats, att tatarernas makt också var
bruten med deras nederlag, hade man emellertid bedragit sig. Ännu
skulle tatarernas ok trycka Ryssland ett fullt århundrade, och Asien
skulle ännu en gång ingripa i östereuropas öden. Dsjingiskans dagar
skulle nämligen upprepas av Tamerlan, såsom Timur med tillnamnet
Lenk, d. v. s. »den haltande», vanligen kallades. Mamaj, som var den
268
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
