Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Vasilij I och Vasilij II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig för honom och tog all skuld på sig och sade: »Har jag icke att tåla
detta för mina synders skull och för många laglösa handlingar och
därför att jag brutit mot korskyssningen och mot alla mina bröder
och inför hela den rättrogna kristenheten? Men denna har jag
fördärvat och velat i grund förstöra, och fördenskull har jag förtjänat
ännu hårdare straff. Men du, min härskare, har visat dig mild mot
mig och icke låtit mig fara hädan i mina synder, utan lämnat mig
tid till ånger.»
Dmitrij Sjemjäka firade försoningen med en stor festmåltid, i
vilken alla de andlige deltogo, och sedan Vasilij svurit en ed och
bekräftat den genom att kyssa korset, att han för framtiden icke
mera skulle eftertrakta storfursteskapet, frigavs han och reste till
Vologda. Edén höll han emellertid icke, abboten i Kyrillusklostret
vid Vita havet löste honom från densamma, flyktade bojarer samlade
sig hos honom ävensom tatarer, och åtföljd av trupper från Tver,
drog han mot Sjemjäka. Nästan utan motstånd intågade han i Moskva,
och Sjemjäka måste fly, icke blott avsäga sig alla anspråk på Moskva,
samt förbinda sig att icke träda i någon förbindelse med tatarerna,
utan också enligt föregående bestämmelser betala tribut. Han
återfick visserligen sina arvgods, men berövades all politisk
självständighet och ålades återlämna den av honom rövade statskassan
ävensom Vasilijs och hans moders skatter.
Sjemjäka tänkte icke ett ögonblick hålla sin ed, utan började
genast knyta förbindelser åt alla håll, och under åren 1448 till 1451
finner man honom i öppen strid med storfursten. Först ett nederlag,
som tillfogades honom av vojvoden Vasilij Ivanovitj Obolenskij
den 27 januari 1451 gjorde honom oskadlig och den 9 april 1453
avled han i Novgorod, där han funnit hjälp. Med Dmitrij Sjemjäkas
död börjar den moskovitiska autokratiens obehindrade regemente,
och Moskvas grannar fingo snart erfara vad detta betydde. Sjemjäkas
förra bundsförvant, furst Ivan Andrejevitj av Mosjaisk, blev sitt
del-furstendöme förlustig liksom även Vasilij Jaroslavitj i Serpuchov.
Fursten av Susdal fick endast behålla Gerodez och några byar, och
mot erläggande av 8,500 rubel friköpte sig Novgorod från storfurstens
hämnd för det understöd staden givit Sjemjäka. Även Pskov fästes
närmare vid Moskva.
280
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
