Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Från Ivan III Vasiljevitj till Vasilij III:s död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bojarer vågade förskaffa sig själva rätt, hade detta till följd
hotelser och stränga bestraffningar av de oförrätter, de påstodos ha gjort
sig skyldiga till. Michael Borisovitjs undersåtar skulle erfara, att
deras herre icke förmådde skydda dem. Följderna av denna
undermineringspolitik läto icke vänta på sig. Två furstar, som tjänade
storfursten av Tver, trädde i Ivans tjänst, och deras exempel
följdes snart av Tvers alla bojarer, som icke blott voro välkomna i Moskva,
utan därtill rikt belönades. Visserligen gjorde Michael Borisovitj ett
försök att erhålla utländsk hjälp, men det bud han sände till Polen
uppfångades, hans ursäkter antogos icke, och då Moskvas trupper
i augusti 1485 ryckte in i Tver, hade den av alla övergivna fursten
ingen annan utväg än att ta till flykten; därmed hade
storfursten-dömet Tvers tillvaro upphört. Den äldsta av sina bröder Andrej,
kallad »den långe» till skillnad från en annan broder Andrej »den
lille », berövade Ivan hans furstendöme Uglitj och höll honom
inspärrad i tre år liksom hans söner, vilka i kedjor fördes till Perejaslavl,
medan döttrarna fingo behålla sin frihet.
I sin politik mot Litauen står Ivan III oöverträffad, ity att Litauen
på alla punkter blev slaget, utan att det kom till ett egentligt krig.
Långsamt, men utan uppehåll förstod Moskva beröva Litauen de
maktmedel, detta sökte använda mot Ryssland, och oupphörligt
tränga allt längre fram på gränsstatens område, varigenom
gränsen ständigt förändrades till Litauens skada och Rysslands fördel.
Härtill begagnade sig Ivan av de s. k. »tjänande furstarna», d. v. s.
furstar utan eget furstendöme, men som jämte sina egna, ofta ganska
stora arvegods förvaltade en delfurstes eller storfurstes område
och fördenskull voro skyldiga att med allt stridbart manskap från
det förvaltade området inställa sig till furstens tjänst i krig. Dylika
furstar funnos överallt i Ryssland ävensom i det fordom ryska
Litauen och bildade till och med en särskild samhällsklass. De utgjorde
ett oroligt, krigiskt element, och som det till största delen utgjordes
av Rjurikska ättlingar, härskade ständigt strider om rang och
härstamning bland dem. Endast furstens av Moskva starka hand
förmådde återställa lugn och fred. Som han emellertid icke kunde tåla
ett allas krig mot alla, måste han förskaffa dessa oroliga naturer
sysselsättning och använde dem dels mot tatarerna i östern och
södern, dels mot svenskar, tyskar och litauer eller till att med deras
hjälp göra slut på inre strider. Dessa tjänande furstars och deras
krigares åtrå efter byte förlänade emellertid alla av Rysslands och
i Ryssland förda krig deras blodiga och landshärj ande karaktär.
282
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
