Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Från Ivan III Vasiljevitj till Vasilij III:s död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De Litauen tillhörande småfurstarna bodde tätt intill varandra
vid gränsen till Moskvas område söder om Düna och på båda sidor
om övre Dnjepr, dels på sina arvgods, dels på sina, så att säga,
förläningar. Hela denna landssträcka kallades furstarnas område,
och just här anbragte Ivan III:s politik sin hävstånd. De Litauen
underdåniga furstar, som sutto på egen grund och mark, stodo
i fördragsförhållande till Litauen med skyldighet att i alla frågor
rörande utlandet underordna sig storfurstens politik mot åtnjutande
av skydd utåt och bibehållande av sina besittningar och förläningar.
Denna förbindelse ansågs emellertid löst, så snart Litauen icke
uppfyllde sina fördragsenliga förpliktelser, och furstarna voro då fria
och kunde med folk och jord träda i en annan storfurstes tjänst.
Sålunda kunde de efter behag flytta från Moskva till Litauen och
tvärtom. Så länge fred rådde mellan dessa storfurstendömen,
medförde detta sällsamma förhållande ingen synnerlig skada, och då
inga påtagliga fördelar lockade från ena eller andra sidan, förblev
allt som förut. Ivan III begagnade sig nu av dessa tjänande
furstars eviga fejder sinsemellan och storfurstens av Litauen
försummelse att tvinga de stridande till fred, tül att bit för bit återtaga
fordom ryskt land. Till de stridande litauiska furstarna sände han
ett bud, som förklarade, att hans herre ville visa dem sin nåd och
taga dem i sin tjänst med deras arvgods. Han skulle skydda dem,
tillåta dem föra krig med sina fiender och ville lämna dem de städer
de intogo till säte. Han tänkte icke ingripa, vare sig i deras
erövringar eller i deras arvgods, utan ville endast skydda dem. Därpå
kom ett fördrag tillstånd med Moskva, och Moskva höll ord: de av
furstarna intagna städerna överlämnades åter till dem.
Så snart en furste sålunda börjat övergå till Ivan och av denne,
trots alla polska protester, blivit väl mottagen samt tagen i hans
tjänst, följdes exemplet snart av flera, vilka, säkra på Moskvas
skydd, började hämnas på sina i litauisk tjänst stående fiender och
härtill erhöllo hjälp av moskovitiska trupper, ehuru Ivan noga aktade
sig för att officiellt bryta med Litauen. På detta sätt uppstod, medan
Litauen och Moskva sände varandra beskickningar, ett oavbrutet
gränskrig, i vilket Moskva med kraft och konsekvens fullföljde sina
fördelar. Ivan Vasiljevitj skydde icke heller något medel, och var
rätten aldrig så mycket på Litauens sida, så befunno sig den större
klokheten och energien och den därigenom betingade framgången på
Ivans. Moskvas storfurste fann till och med ett nytt slagord till
att med detta omgiva sitt handlingssätt med en viss helgongloria,
284
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
