Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Från Ivan III Vasiljevitj till Vasilij III:s död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frågan, varifrån hans efterträdare, Theofilus, skulle hämta
bekräftelse på sitt ämbete, från Moskva eller Kiev, medförde genast en
blodig sammandrabbning mellan partierna.
I spetsen för det litauiska partiet stod Marfa Borezki, änka efter
en posadnik, en klok och energisk kvinna, och i sam dräkt med henne
handlade en munk vid namn Pimen, som ställde den av honom
förvaltade rika ärkebiskopskassan till Marfas förfogande till att köpa
sig anhängare. Den nye ärkebiskopen höll sig däremot till Moskva,
och honom tillföll folket, som misshandlade Pimen och ålade honom
att böta 1,000 rubel. Då man emellertid snart erfor, att Ivan vänt
sig till Pskov om hjälp mot Novgorod, vände sig bladet, vetsje
förkastade Pskovs anbud att medla mellan Novgorod och Moskva
och förklarade i stället, att man alldeles icke vore sinnad att ödmjuka
sig för storfursten samt räknade på att Pskov, på grund av gamla
fördrag, skulle tåga i fält med Novgorod mot storfursten. På denna
anmodan gav Pskov emellertid ett så obestämt svar, att man måste
se sig om efter annan hjälp och fördenskull ingick ett nytt fördrag
med Litauen, som förpliktade Kasimir att med sin härsmakt skydda
Novgorods fria män mot storfursten, men i övrigt upprätthålla den
grekiska tron och i Gorodisjtsje tillsätta en grekisk-ortodox
ståthållare, mot att Novgorod betalade en avgift, den s. k. »svarta
pålagan», till Litauens storfurste, om det lyckades honom stifta fred
mellan Moskva och republiken.
I Novgorod höll emellertid vetsje sammanträde på sammanträde,
det ena stormigare än det andra, i vilka det litauiska partiet
visserligen erhöll överhanden, men utan att man fördenskull kom till något
fast beslut. I slutet av mars anlände nya bud från storfursten av
Moskva och från metropoliten, vilka sköto skulden för vad som
inträffat på de »nya männen» och uppfordrade ärkebiskopen, de
gamla posadnikerna, tusenmännen och köpmännen att göra sitt
inflytande gällande till det gamlas förmån, och på detta sätt
framkallades ny tvedräkt och opposition. Men inga åtgärder vidtogos,
endast larmande folkförsamlingar, ingenstädes spår av en ledande
hand, och därmed måste Novgorods öde avgöras.
Vår och sommar voro högst olämpliga årstider till att angripa
Novgorod, som då var så gott som otillgängligt, tack vare de sjöar
och träsk, som omgåvo staden. Man hade fördenskull icke väntat
något angrepp, men året 1471 var ovarligt varmt och torrt, och
Ivan hade gjort alla förberedelser till ett fälttåg mot Novgorod.
Detta skulle bli en fest för hans krigare, men i synnerhet för de tjä-
286
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
