Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Från Ivan III Vasiljevitj till Vasilij III:s död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nande furstarna, vilka strömmade till från alla sidor. Föregången
av al^a häravdelningar, som redan infallit på Novgorods område,
bröt Ivan själv upp med huvudstyrkan den 20 juni. Alla trupper
hade fått tillstånd att härja, bränna, plundra, röva och taga fångar
av hjärtans lust och drogo icke heller i betänkande att till
Novgorods fördärv göra det vidsträcktast möjliga bruk av denna
tillåtelse.
I Novgorod var man fullständigt oförberedd, staden var varken
behörigen provianterad eller säker på hjälpen från Litauen, och
därtill kom ytterligare, att en del av Novgorods trupper stod i Dünas
område, alldeles för långt borta för att kunna komma till hjälp. I
staden rasade emellertid partistriderna med oförminskad styrka
ända till sista ögonblicket. Visserligen hade man i sista stund fått
ihop 40,000 man, men denna styrka bestod till allra största delen
av okrigiskt, oövat folk, som nu för första gången måste bestiga
en häst och hantera ett svärd. Redan vid första
sammandrabbningen blevo också Novgorods trupper slagna och förlorade många
fångar. Det moskovitiska barbariet förnekade sig icke i deras
behandling. Ivans båda fältherrar, furst Daniil av Cholm och
vojvo-den Fedor Davidovitj, läto nämligen avskära näsan och läpparna
på alla fångarna och sände dem i detta tillstånd tillbaka till
Novgorod. Den avgörande striden stod emellertid först den 14 juli vid
floden Sjelona. Ivans trupper segrade, fyra av Novgorods vojvoder
togos till fånga och sändes i bojor jämte segerbudskapet till Ivan,
som lät avrätta de fångna vojvoderna och sände de övriga förnäma
fångarna till Moskva och Kolomna, medan resten sändes tillbaka
till Novgorod för att därstädes öka hungersnöden och antalet av
hans anhängare.
För Novgorod fanns ingen räddning, endast partierna i staden
rasade som förut mot varandra. Man sökte börja underhandla, men
först den 11 augusti, då ärkebiskopen, stadens alla högsta
ämbetsmän och de fem stadsdelarnas föreståndare bönfallande infunno
sig, lovade Ivan vända sin vrede från Novgorod, och ett fördrag
in-gicks, som för alltid löste Novgorod från Litauen, ålade staden en
oerhörd skatt, åt storfurstens krigare tryggade allt vad de roffat och
åt storfursten överlämnade Dvinaområdet, men framför allt Vologda.
För övrigt förblev skenbart allt som förut, endast med den skillnaden,
att en storfurstens ståthållare intågade i Novgorod, att
posadniker-nas befogenhet såsom domare inskränktes och att alla inflytelserika
poster besattes med Ivans anhängare. Vetsje fick fortfarande äga
288
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
