Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Från Ivan III Vasiljevitj till Vasilij III:s död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under storfursten Vasilijs regering gick Pskov sin undergång
till mötes. Anledning härtill sökte och fann Vasilij III i de klagomål,
Pskovs befolkning genom sina sändebud anförde mot storfurstens
ståthållare i Pskov, furst Ivan Mikailovitsj Repnja, vilken å sin
sida också beklagade sig över Pskovs invånare. Vid samma tid hade
stadens posadniker med borgerskapet sänt brev till biorterna och de
av staden beroende områdena med uppmaning att alla, som hade
att beklaga sig inför fursten, skulle tåga till Stor-Novgorod och
därstädes hos storfursten framföra sina klagomål. På denna uppmaning
drogo också nio posadniker ävensom köpmännens äldste till
Nov-gorod, men storfursten skipade ingen rättvisa åt dem, utan sade:
»Församlen eder vid Helga tre konungars dag, så skall jag skipa
rätt åt eder, men icke nu. Helga tre konungars dag befallde emellertid
storfursten Vasilij Ivanovitsj alla posadniker samla sig och därtill
också bojarerna och köpmännens äldste och tillsade dem begiva sig
till floden, till vattnets välsignande; men storfursten gick själv med
alla bojarerna till floden Volchov, och prästerna och diakonerna
kommo med sina kors, ty det var Helga tre konungars dag, men en biskop
fanns då icke i Novgorod, utan biskopen av Smolensk och prästerna
vigde vattnet, och sedan de vigt vattnet, gingo de till den heliga
Sofiakyrkan. Och storfursten befallde sina bojarer handla efter
gottfin-nande. Då slogo dessa råd och sade till våra posadniker: ’I
posadniker, bojarer och klagande män! Härskaren — gosudaren —befaller
eder komma tillsammans i sitt palats. Men den som icke kommer, skall
erhålla straff. Ty gosudaren vill skipa rätt åt eder.’ Och posadnikerna
från Pskov och bojarerna, alla gingo de till biskopsgården och man
införde dem i palatset, men de yngre stannade på gården. Men då de
kommit in i salen, sade bojarerna till dem: ’I haven nu tagits till fånga
av Gud och storfursten Vasilij Ivanovitsj av hela Ryssland’ . . . Men
de unga männen överlämnades åt novgoroderna till att bevakas.»
Då detta skräckbud kom till Pskov, visste den genast till vetsje
sammanträffande mängden i sitt trångmål ingen utväg. Alla deras
ledande personligheter befunno sig nämligen i storfurstens händer.
Beslutet blev omsider att utan förbehåll lämna sig åt storfurstens
nåd. Storfursten lät därpå de fångna åter komma inför sig. Nu blev
det naturligtvis icke fråga om deras besvär. Det var icke längre
furst Repnja, utan de själva, som voro de skyldiga. De hade
förtjänat att bli förklarade i stor akt, men om de avstode från sin vetsje
och ville upptaga storfurstens ståthållare i Pskov och i biorterna,
skulle han låta nåd gå före rätt. Att vägra var icke att tänka på,
300
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
