Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Från Ivan III Vasiljevitj till Vasilij III:s död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samma natt bortföra dem till Moskva, utan att giva dem tid till
att ordna sina husliga förhållanden och affärsförbindelser; man
inskärpte med stort eftertryck, att storfursten med denna åtgärd ville
visa dem sin synnerliga nåd.
På detta sätt slutade Pskov, som numera ställdes på alldeles
samma fot som övriga städer i det moskovitiska riket.
Köpmansfamiljer från Volgaområdet
kommo i stället för de
förvisade gamla släkterna, vilkas
besittningar skänktes åt
Moskvas bojarer, och även de
övriga pskoviterna av lägre
härkomst nödgades utrymma
stadens centrum och flytta till
den s. k. Stora staden. I
ordalag, som påminna om
Jeremias klagovisor uttrycker
också den första pskovska
krönikan sin sorg över stadens undergång och den nya moskovitiska
rättsordningen: »O du härliga stad! du stora Pskov! varför klagar
och gråter du? Och den härliga staden Pskov svarade: »Huru skulle
jag icke gråta, sörja och klaga över min förödelse? Med många
vingar har en örn kommit över mig med lejonklor och berövat
mig tre Libanons cedrar, mina sköna, min rikedom och mina
barn! Och Gud har tillstått det för våra synders skull, och mitt
land ligger öde och min stad är förstörd och mitt folk fånget.
Torgplatsen är om grävd och täckt av avskräde. Min fader och mina
bröder ha förts bort i fjärran till ett land, som våra fäder icke kände,
och våra mödrar och systrar äro prisgivna åt skymf.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
