Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Ivan IV Vasiljevitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dena sökte täcka detta, är det ännu väsentligen icke annorhtnda,
och hågkoirsten av detta förhållande är förutsättningen för att
förstå Rysslands historia.
Det moskovitiska Ryssland kunde också just på grund härav
föra alla sina krig i form av religionskrig, liksom det ock i folkets
medvetande knappast fanns någon skillnad mellan den
mohamrre-dansk-tatariska världen och västerlandets kristna stater. Kallas de
förra orena — pogannyje — så äro katolikerna och sedermera
protestanterna i folkets ögon okristna: nechrizty, och i striderna mot Polen
och Lifland ansåg sig folket uppfylla en kristlig plikt lika väl som i
striderna mot tatarerna, ja de från den ryska kyrkan avvikande
kristna bekännelserna voro nästan ändå förhatligare än hedendom
och islam.
Allt ifrån den senare hälften av i6:e århundradet hade dessa den
ryska världsåskådningens båda grundvalar satts på svåra prov både
inifrån och utifrån. Den högsta världsliga makten övergick vid
Vasi-lijs död till hans son, vilken missbrukade densamma i en grad, som
övergick till och med de värsta romerska Caesarerna; det annorlunda
troende utlandet inträngde erövrande i Ryssland med anspråk på att
utöva ett ständigt politiskt och religiöst herravälde. Mot storfurstens
oinskränkta makt kunde under någon tid de ryska bojarernas
godtycke fira sina orgier, och då dessa kvävts i blod och härskarhuset
slutligen dukade under för sina egna synder, följde en ny kris, som,
efter vad det ville tyckas, skulle göra Ryssland till utlandets byte.
Mot storryssarna reste sig de polska slaverna, mot den rysk-grekiska
kyrkan den av motreformationens tankar burna katolicismen.
En folkresning, vars såväl nationellt monarkiska som religiösa
karaktär framträder med samma styrka, medförde en vändning, och i
Romanovs dynasti uppstod 1613 det gamla Ryssland på nytt. Det
vill synas, som skulle i våra dagar även dynastien Romanovs
räkning vara uppgjord och som även den fallit på sina egna synder,
n en i den ön störtning, som 1914 års krig framkallat i Ryssland
och som i grund skakat det ryska samhället, ha andra föreställningar
än monarkiska och religiösa börjat framträda. I början av 20:e
århundradet ha liksom i det ly.o. århundradet förhållandena förändrat
sig. En värld av främmande tankar inträngde redan då såsom en
surdeg från Västerlandet i den rysk-orientaliska, på våld och makt
grundade ryska staten. Utan att egentligen upptagas och absorberas
av staten, utbredde denna värld sig på sidan av densamma, av folket
betraktad med misstro, hatad av de andliga, och för de få, som för-
308
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
