Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Ivan IV Vasiljevitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin en husbonde kan tillåta sig mot en träl, för övrigt i full
överensstämmelse med gammal moskovitisk politiks traditioner. Ivan själv
måste tåla en behandling, som förr aldrig vederfarits någon omyndig
storfurste.
Medan han offentligen tjänade såsom den skylt, med vilken
regenterna täckte sitt godtycke, och man överallt, där han visade sig,
bemötte honom med största ödmjukhet och slavisk underdånighet,
måste han enskilt tåla skymf och kränkning av de makthavande
bojarerna. Den ledande bland dem, Vasilij Sjuiskijs broder Ivan
Sjuiskij, hälsade icke ens på honom och lade i hans sovrum fötterna
på hans faders säng; hans faders och onkels skatt övergick i
boja-rernas händer, och storfurstens bordssilver och guld irärktes med
deras namnchiffer. Visserligen avlägsnades Ivan Sjuiskij för ett par
år, under vilka hans medtävlare, furst Ivan Feodorovitj Bjelski, trädde
i spetsen för regeringen, men denne störtades av Ivan 1541 och
fördes till Bjelo-Osero, där han kort därefter bragtes om livet, medan
metropoliten Joasav, som förut varit Ivan Sjuiskij s anhängare, men
övergivit honom, rrisshandlades och insattes i Kyrillosklostret i
Bjelo-Osero, samt ärkebiskopen av Novgorod Makarij i hans ställe
utsågs till roetropolit.
Ivan Sjuiskij avled redan 1543, men hade dessförinnan sörjt för,
att makten stannade hos hans släkt, och nu stodo tre Sjuiskijs
åter i spetsen för regeringen. Det vill synas, som om förhållandena
blivit outhärdliga för den unge storfursten och förmått honom att
taga sin tillflykt till Trefaldighetsklostret, där han stannade från
september till november. Då han en nånad därefter återkom, lät
han i ett anfall av raseri gripa furst Andrei Sjuiskij och på öppen
gata i Moskva inför alla människors ögon sin hundvaktare n
iss-handla och på det grymmaste sätt irörda honom. »Från denna tid»,
säger krönikan, »började bojarerna frukta gosudaren och lyda honom. »
Sjuiskijs avlägsnades från makten, förvisades och några av dem
stympades, såsom hovämbetsmannen Buturlin, på vilken man skar
ut tungan.
För övrigt skedde ingen förändring och bojarrådet orrbesörjde
fortfarande regeringsärendena. Ivan var ännu gosse och visade ingen
lust att deltaga i rådets överläggningar; han fick också efter eget
behag ostört sköta sina nöjen, vilka förrådde en redan nu ganska
utpräglad smak för grymheter. Gossen hade sålunda sin största glädje
av att kasta ned djur från Kren.ls torn och se dem krossas och
våndas i dödskvalen. Tidigt framträdde också hans fullständiga likgil-
312
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
