Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Ivan IV Vasiljevitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
missräknat sig, varken den ena eller den andra av de förnäma
bojarfamiljerna skulle få något inflytande. Då röken över Moskvas miner
skingrade sig, stodo nämligen vid Ivans sida två nya män: popen
Silvester och Alexej Fedorov Ad as j ev, en obetydlig, knappast
beaktad hovämbetsman. Det lider knappast något tvivel, att dessa
förskräckliga junidagar gjort tsarens av blod och lustar förråade
sinne tillgängligt för deras inflytande.
Silvester härstammade från(Novgorod och hade genom sin
anställning vid Maria Bebådelse-kyrkan i Moskva ofta sammanträffat med
Ivan, vars förkärlek för andlig och historisk litteratur gjorde, att
han satte värde på den mycket belästa prästen, vilken snart så
fullständigt gjorde dig till herre över Ivans själ, att, såsom denne själv
sade, han underkastade sig honom utan att riktigt veta varför.
»Ingen», berättar Tsarboken, »vågade motsätta sig Silvester, varken
metropoliten eller biskoparna eller andra andliga eller boj ar erna
eller bojarsönerna; han förenade den andliga och tsariska makten,
fastän han endast var en pop.» För ytliga betraktare såg det ut som
om en ny bättre själ vaknat i Ivan; en ärbar, nästan asketisk ton
härskade i hovkretsarna, och överallt framträdde sedliga och
religiösa synpunkter vid behandlingen av de inre riksangelägenheterna.
Mellan den i september och den 23 noven ber sammankallades de
andliga till ett möte, till vilket också furstar, bojarer, krigare och
on.bud från städerna kallades, en högst egendon lig försan ling som
emellertid på intet vis pån inner om skenbart besläktade företeelser
i Västerlandet och ingalunda grundade några folkrättigheter eller
betydde en minskning eller inskränkning i tsarens envälde. Det
mål, som avsågs med denna försan:ling, var däremot en högtidlig
försoning mellan tsaren och hans undersåtar på bekostnad av
boja-rerna, över vilkas fram färd under Ivans ön yndighet tsaren bröt
staven. Inför den i spänd väntan på domstolsplatsen i Moskva
försan lade mängden ställde tsaren sina ord till n etropoliten och sade:
»Jag besvär dig, heliga biskop, att vara n ig en hjälpare och förvärva
mig kärlek. Jag vet, att du eftersträvar allt gott. Men det är dig väl
bekant, att jag förlorade min fader, då jag var på det fjärde året,
och min moder på mitt åttonde år. Mina släktingar ha försummat
mig och mina n äktiga bojarer och rikets storn än voro mig gran se.
Egenn äktigt ha de i n itt namn ryckt till sig äreställen och
värdigheter, levat i egennytta, rov och övermod. Men jag var döv och
stum och skipade icke rätt, ty jag var ung och hjälplös, och de
regerade. O, I avskyvärda bovar och rövare, I orättvisa domare, vad given
316
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
