Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Ivan IV Vasiljevitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i synnerhet som den ryska hären räknade 300,000 man och Kasans
besättning endast 30,000.
Efter något mer än en månads belägring, under vilken Ivans kusin
Vladimir Andrejevitj utmärkte sig, stormades staden från den 30
september till den 2 oktober. Så vitt som möjligt höll sig Ivan undan,
och under den avgörande stormningen sökte han tröst i Fältkyrkan.
Då hans frånvaro emellertid blev alltför märkbar, sändes bud efter
honom för att han skulle ställa sig i spetsen för sina trupper. Ivan
svarade, att han först måste avvakta gudstjänstens slut. Ett nytt
bud fann honom i tårar bedjande, men då gudstjänsten tog slut,
hade han ingen förevändning längre att hålla sig borta. Ännu en
gång kysste han undergöraren Sergius’ bälte, drack därefter
vigvatten, tog nattvarden och erhöll till sist de andliges välsignelse,
bad dem bedja för honom och steg slutligen med tungt hjärta
till häst för att begiva sig till sitt livregemente. Nu var
emellertid all fara förbi, och Ivan kom lagom för att mottaga
underrättelsen om Kasans erövring. Med nytt mod gav han befallning,
att ingen nåd skulle visas, en befallning som också till punkt och
pricka utfördes ända till sista man; endast kvinnor och barn togos
till fånga.
Fälttåget mot Kasan, som medförde den stora fördelen, att detta
tatariska rövarnäste tillintetgjordes, medförde för Ryssland såsom
en högst olycklig följd, att Ivan, trots det segerjubel, varmed han
mottogs, och den ära, han så oförtjänt skördat, icke kunde förlåta,
att man tvungit honom till ett hjältedåd, som så litet motsvarade
hans karaktär. Han klagade också bittert över, att man mot hans
vilja liksom en fånge satt honom i ett skepp och släpat honom till
hans fienders, de okristnas land. Sedan de till ständiga infall beredda
grannarna icke längre behövde fruktas, hade känslan av hans
maktställning likväl ansenligt ökats. På återvägen till Moskva möttes
tsaren av det glädjebudskapet, att hans äldste son Dmitrij blivit
född, och överallt hälsades han av folkets jubelrop: »Länge leve
tsaren, barbarernas besegrare, kristenhetens befriare!»
Metropo-liten i spetsen för allt prästerskapet kom i högtidlig procession emot
honom och jämförde honom i sitt översvinneliga tal med Konstantin
den store, Alexander Nevskij och Dmitrij Donskoj samt kastade sig
slutligen jämte hela prästerskapet till marken inför tsaren med
högljudd tack för de besvär, han underkastat sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
