Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Ivan IV Vasiljevitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den ene efter den andre avlade eden och slutligen även Vladimir
Andrejevitj.
Mot allas förväntan tillfrisknade Ivan. Det uppträde, han
bevittnat vid sitt sjukläger, uppfyllde honom med en bitterhet så mycket
större som just de män, till vilka han satt sin största lit, Silvester
och Adasjev, slutit sig till de motspänstige bojarerna. Ännu
behärskade han sig likväl, och i ängslig spänning avvaktade man vad som
komma skulle. För att uppfylla ett löfte företog Ivan en vallfart
till Kyrillusklostret vid Vita havet. På vägen besökte han två munkar,
vilkas ord enligt traditionen skola haft ett stort inflytande på honom.
Den ena av dessa munkar var en man vid namn Maxim, som 1515
från berget Atos inkallats till Ryssland för att därstädes revidera
och rätta de i Ryssland gängse fördärvade skrifttexterna och
vederlägga falska lärosatser, som uppstått till följd av felaktig läsning.
Denna uppgift hade den lärde munken också löst med ovanlig flit
och utomordentlig kritisk begåvning samt också kommit till ära och
anseende hos storfursten Vasilij Vasiljevitj. Då han emellertid ifråga
om klostergodsens berättigande med sin överlägsna lärdom
företrädde den åsikten, att de andligas innehavande av världsliga
ägodelar vore förkastligt, väckte han de i sina besittningar hotade
andliges hat, och hans ställning blev ohållbar, då han därtill förlorat
storfurstens gunst, i det han motsatte sig dennes skilsmässa från
hans första gemål Salome. Hans vedersakade lyckades påvisa några
felaktigheter i hans många översättningar, och för dessa drogs han
inför ett koncilium i Moskva. Han medgav felen och ursäktade sig
med sin stora arbetsbörda, men dömdes för utbredande av kätterska
meningar till att inspärras i klostret Volokolamsk. Slutligen flyttades
han till Troitkijklostret, men resa hem tillät man honom icke.
Ivan uppsökte honom i detta kloster, och Maxim gjorde sitt bästa
till att förmå honom avstå från sin tilltänkta resa: »Det skulle vara
Gudi behagligare, om tsaren i stället sörjde för de under fälttåget
mot Kasan fallnes änkor och barn.» Denna åsikt hade tsaren förut
hört förfäktas av Silvester och i Adasjevs kretsar, och då Maxim
lät tsarens biktfader Andreej säga honom att, »om han icke hörde
Maxim, som å Guds vägnar rådde honom, skulle hans son dö på vägen »,
blev tsaren endast så mycket mera fast i sin föresats att företaga
vallfarten och fortsatte resan.
I Dmitrov talade han med den andra munken, Vassian Toporkov,
och som dennes ord voro mer efter tsarens hjärta, föllo de också i så
mycket bättre jord. Då Ivan till honom ställde den betecknande
324
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
