Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Ivan IV Vasiljevitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tre gåtor: Vad är det flinkaste i världen? Vad är det käraste i världen?
Vad är det sötaste i världen? Kunde han besvara dessa frågor rätt,
skulle de på en viss plats i östern, vid vita stenen, möta honom och
fullgöra sitt löfte.»
Tsaren delgav detta svar åt sina bojarer, furstar och insiktsfulla
män, som slutligen enade sig om följande lösning av gåtorna: Det
flinkaste i världen är vinden, det käraste är för tsaren hans egen son
och det sötaste är honung. Tsaren var icke riktigt nöjd med dessa
tydningar, men drog åstad till Österland och träffade på vägen en
gubbe, som höll på att spåntäcka ett kyrktak. Under samspråket
visade sig gubben vara kunnig om vandrarens person och syfte och
lovade hjälpa honom, ifall han finge en av de tolv tunnorna guld.
Eljest skulle han aldrig lyckas tyda gåtorna rätt, utan mista sin egen
krona. Tsaren gick in härpå och fick veta hemligheten: det flinkaste
i världen är människans öga, det käraste är den röda solen och det
sötaste är vatten, som släcker törsten. Vid framkomsten till Vita
stenen brusto de församlade furstarna ut i förtjusning över tsarens
skarpsinnighet, gåvo honom de 12 tunnorna guld och lovade honom
årlig skatt.
Men på hemvägen sade tsaren åt sitt följe: »Det är alldeles för
mycket att ge den där gubben en hel tunna guld, vad skall han göra
därmed? Men vi behöva det, ty vi måste underhålla våra krigshärar.
Låt oss ta ut två tredjedelar guld ur tunnan och lägga dit sand istället.
Allmänt bifall! Sagt och gjort! Och så utfördes», säger doktor Jensen,
»samma knep, som så ofta tillämpats i de ryska varuleveranserna,
historia.»
»Men då de kommo till gubben vid kyrkan och gåvo honom den
falska tunnan, sade den åldrige kyrkobyggaren: ’Du ryska tsar,
Ivan Vasiljevitj Groznyj! Du har själv fört in sveket i det rättrogna
Ryssland, och varken du eller någon annan skall hädanefter kunna
utrota det. Du är själv skuld till allt detta onda, tsar! Varför sökte
du bedraga mig?’ Tsaren grät ångerfullt och bjöd gubben, vilken
tunna som helst, men denne svarade: ’Jag behöver ej ditt guld, ty
jag kan leva det förutan. Men jag behöver sanning och rättvisa.
Du har infört sveket i Ryssland. Farväl tsar, drag dina färde och
regera.’»
Man behöver knappast med doktor Jensen framhålla, att denna
bittra statir avspeglar Rysslands historia allt intill denna dag och
utgör en fruktansvärd illustration till det oansvariga tsardömet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
