Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI. Ryssland efter den stora förvirringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uppsättandet av patriarken Filaret Nikitj på patriarkstolen. Samtida målning i
Romanovgalleriet, Petrograd.
lämnade icke heller något framstående spår i landets seder, och de
svaga ansatser till reformer i konstitutionell anda, som utgingo från
Polen, utplånades lika lätt som hastigt. I ett annat avseende hade
de emellertid ett djupare och långvarigare inflytande. Såsom den
ryska historieskrivaren Kostomarov anmärker, blevo de en sporre
till förräderi, tvedräkt, politiskt oförnuft, dubbelhet, lättsinne,
tygel-löshet och personlig egoism och inympade i det ryska folkets starka
och kraftiga organism de moraliska svaghetssymtom, med vilka
Ryssland än i dag är ärftligt belastat.
Filarel tillträdde genast patriarkens värdighet, som hållits i
beredskap åt honom. Någon teologisk bildning hade han visserligen
icke, tvärt om var han till sinnelag och vanor ganska världsligt
anlagd, ivrig jägare, skicklig ryttare och hemmastadd i krigiska
idrotter. Men liksom man i Västerlandet vid denna tid i dylika fall
icke bekymrade sig så mycket om ett slikt förhållande, så kunde
fördenskull Filaret visserligen med mindre snille, men med minst lika
stor ärelystnad gå i kardinal Richelieus spår. Sålunda hände sig,
att då kyrka och stat båda två behövde ett överhuvud, blev staten
ingalunda minst tillgodosedd.
Filaret blev också genast sin sons, så att säga, medregent, och
398
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
