Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. Tsar Alexej Michaelovitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nikons förtjänster och den nytta, han verkligen gjorde, hade
förhjälpt honom till en personlig ställning, som höjde honom över
hans omedelbara föregångare. Denna undantagsställning gjorde
honom också i själva verket för en tid till den ryska kyrkans
suveräna överhuvud, och Alexejs tankar och känslor gjorde det särskilt
lätt för honom att finna sig till
rätta i denna egenskap.
Ale-xej visade sig nämligen så
genomträngd av kyrkligt
tänkesätt, att detta till och med
bestämde hans militära
anordningar. Sålunda förebrådde
han en av sina generaler, som
förlorat en drabbning mot
polackerna, icke därför att han
försummat strategiens
föreskrifter, men väl därför att han
åsidosatt den Heliga Skrifts
lärdomar; och hos en annan
förordade han såsom medel att
lyckas bättre att under
fälttjänsten använda den
enstämmigasången. Han sysselsatte sig
med reglementeringen av
fastor, och på de koncilier, vilka
han sammankallade, ingrep
han mitt under den religiösa kris, som de sökte besvärja, oberoende av
dem och stundom till och med mot dem, liksom mot patriarken, såsom
skiljedomare i de behandlade frågorna och gjorde sin vilja gällande.
Nikons strävan gick huvudsakligen ut på att befria biskoparna
från det tvång, lekmännen utövade på dem, men endast för att så
mycket mera stärka den myndighet, som de voro underkastade och
som han själv utövade. Hans system var, medan han var Novgorods
andliga överhuvud, att undandraga sitt stift och sedermera hela
patriarkatet, sedan han blivit dess innehavare, klosterdepartementets
rättsskipning, som man i stället gav åt de kloster, han själv
grundade, även om dessa voro belägna utanför deras domvärjo. Den
självständiga domsrätt, han på detta sätt tillägnade sig, uteslöt
rätts-ligen visserligen icke vädjan till tsaren, men då en dekan 1655 sökte
begagna sig härav, avvisade Alexej honom med de orden: »Min vän, om jag
426
Liknelsen om Lazarus och den rike mannen.
Illustration ur rysk synodika från iy:de årh.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
