Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV. Sederna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nicolas Rörich: Den gamla staden,
gamla patriarkaliska organisation, och de första verkningarna av
denna allmänna förskjutning av de organiska elementen, vilken
än i dag bildar ett väsentligt hinder för varje harmonisk nydaning och
för varje möjlighet icke blott till framsteg, utan till ett drägligt liv».
Odojevski var skeptiker, även i religionen, ehuru han med raskols
fanatiker ändå trodde på det oundvikliga slutet av den värld, i
vilken man levde. Sannolikt föreställde han sig, liksom de, denna
upplösning i form av en kataklysm, alldenstund han icke längre kunde
tänka sig en fredlig, framåtskridande, på överenskommelse vilande
lösning av de mångfaldiga problem, som spärrade den
återvändsgränd, i vilken hans land låtit fånga sig. Måhända syntes för honom,
liksom för dem, av brist på annan utväg, språnget ut i det okända
önskvärt. Men han kunde icke besluta sig till att lyfta ens lillfingret
för att påskynda händelsen. Han litade visserligen icke på försynen,
enär han knappast trodde på denna, utan på ödet; och försynen eller
ödet skulle också komma. Den väntade, åstundade kataklysmen
förbereddes — i den vagga, där Alexejs yngsta son vilade. En tsar måste
ta hand om saken, en härskare, som med det envälde, varöver redan
den andre Romanov förfogade, var i besittning av ett helt annorlunda
öppet sinne och ett annat temperament. Men försynen eller ödet
ville dessutom, att uppdraget tillföll en man, som icke kunde arbeta
på annat sätt än orkanernas och jordbävningarnas.
510
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
