Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Tsar Peters ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de också sina gynnare och förespråkare. Streltzyregementenas
överbefälhavare, furst Chavanskij, bekände sig till raskols läror och under
de anarkiska majdagarna uppenbarade sig alla slags sekters
predikanter på gator och torg, och en hets mot statskyrkan började,
som uppfyllde ordningens och lugnets representanter med
förskräckelse. I Nikita Pustovsjat hade raskols anhängare sin förnämsta och
ivrigaste agitator, som bland annat fordrade, att raskols läror skulle
offentligen få försvaras mot statskyrkans representanter. Hatet mot
de högre samhällslagren, mot hovkretsarna, vilka under de senaste
åren visat sig tillgängliga för polsk bildning och sed och följaktligen
i separatisternas och folkets ögon i allmänhet ansågos hemfallna åt
kättersk latinism, slog ut i full låga.
Genom furst Chavanskijs inflytande lyckades de fanatiska
raskol-nikerna genomdriva, att en disputation verkligen fick hållas i en av
Kremls salar den 3 juli med statskyrkans representanter. Prinsessan
Sofia presiderade själv i församlingen, i vilken Nikita Pustovsjat
och patriarken, samt därpå ärkebiskopen i Cholmogory talade.
Snart upphettades emellertid sinnena, och Nikita var nära att kasta
sig över ärkebiskopen och misshandla honom. Skrik och oväsen,
okvädinsord, demonstrationer och tillrättavisningar utmärkte
dispu-tationen, som till slut måste avbrytas, och omsider nödgades
regeringen, som kunde lita på några streltzyregementen, för att få slut
på oroligheterna häkta huvudhetsarna och låta avrätta den farligaste
fanatikern Nikita den 11 juli. Småningom lugnade sig emellertid
sinnena, men då uppstod en annan fara i Chavanskijs hotande
militärdiktatur.
Chavanskij var en uppkomling utan synnerlig begåvning och hade
under tsar Alexejs regering varit en personlig motståndare till den
utmärkte Ordyn-Nasjtsjokin. Tsaren hade rentut sagt honom,
att alla ansågo honom för ett dumhuvud; såsom fältherre hade han
icke haft lycka, och hos folket bar han ett öknamn, som betydde
så mycket som skrävlare eller bedragare. Nu hade han såsom chef för
streltzy, som han smickrade, makten i sina händer och tyckes ha
före-haft något anslag mot bojarerna. I synnerhet fruktade Ivan
Milo-slavskij honom så mycket, att han på sina gods »höll sig gömd som
en mullvad under jorden». Streltzy ville ha hört, att bojarerna tänkte
upplösa alla deras regèmenten, och vände sig fördenskull till
Chavanskij med begäran om skydd. Under den stigande spänningen
ansåg sig hovet icke säkert i Kreml, utan flyttade till det några
verst från Moskva belägna lustslottet Kolomenskoje, och Moskva
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
