Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Tsar Peters ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iVIed Polen hade Moskva i Andrussovo 1667 ingått ett
vapenstillestånd, och nödtorftigt hade denna vapenvila flera gånger
förnyats. Båda staterna behövde nämligen fred, och dessutom hade de
all möjlig orsak att förbinda sig mot mohammedanerna i Södern.
På visst sätt varade ännu tatarokets tider, och fortfarande hade
Moskva svårt att reda sig mot tatarkanen på Krim. Årligen
sändes också så ansenliga skänker från Ryssland till Bachtsji-Sarai,
att dessa kunde betraktas nästan såsom tribut. Trots alla offer
kunde man emellertid när som helst befara ett fredsbrott och
förnyade härjningar av ryska områden. Visserligen funnos flera befästa
linjer, och flera städer anlades också för att stärka dessa befästningar,
ehuru allt detta visade sig otillräckligt. En vanlig företeelse var
sålunda, att vid varje rövartåg, som företogs av tatarerna,
bortsläpades tusentals ryssar i fångenskap, vilka såldes på
slavmarknaderna, ja, vid ett tillfälle gjorde Krims tatarkan sultanen en
present av 80 vackra ryska gossar, och på alla turkiska galärer såg
man ryssar såsom roddare. På Krim tyckte man sig också kunna
ostraffat få misshandla Ryssland. Sålunda skrev 1682 ryska
sändebudet Tarakanov från Krim, att man sökt avpressa honom större
skänker och i detta syfte gripit och fört honom till stallet, där man
slagit honom med en påk, lett honom fram till en eld och hotat honom
med all slags tortyr. Man hade visserligen sedermera släppt honom,
men berövat honom alla hans tillhörigheter o. s. v.
Det kunde således icke väcka någon undran, att den ryska
regeringen var betänkt på ett mera energiskt uppträdande mot
tatarerna på Krim. Ett krig mot tatarerna och turkarna, vilkas vasaller
de voro, kunde jämföras med ett korståg, och turkarna, vilka 1683
belägrat Wien, kunde också vänta sig ett angrepp av de europeiska
makterna. Påven, republiken Venedig och Polen tänkte på en allians
mot turkarna, och för Rysslands förhållande till västra Europa
var denna rörelse av största betydelse, enär Ryssland hade ett
intresse gemensamt med de europeiska staterna. Kejsaren av
Österrike och polska konungen Jan Sobieski önskade också, att
Moskvas tsar skulle biträda deras förbund, och Sobieski skrev 1684 till
tsaren, att nu var tiden inne att förjaga turkarna ur Europa. För
Ryssland ställde sig förhållandena på det sättet, att om Turkiet
i sitt krig mot Polen bleve segrare, kunde man också vänta sig,
att turkiska arméer skulle angripa Kiev; segrade däremot Polen,
utan Rysslands deltagande över Porten, betydde detta Polens
övervikt, och även i detta fall stod Kiev på spel för Ryssland. I
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
