Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Tsar Peters ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Angreppet på Krim visade sig emellertid långt svårare än man
föreställt sig och uppenbarade dessutom, huru föga vuxet Ryssland
var ett sådant företag. Förgäves varnade Lill-Rysslands hetman
Samojlovitj för kriget, framhöll den bristande disciplinen i den ryska
armén och påminde om, att den gamle fältherren Romodanovskij
i Tsjiriginfälttågen icke kunnat uträtta något med sina officerare,
den ryska regeringen började trots allt ändå kriget. De båda fälttåg,
som gjordes 1687 och 1689 motsvarade alls icke de förhoppningar,
man gjort sig. I det förra uppnådde man icke ens halvöns gränser,
det senare stannade på näset vid Perekop. Båda gångerna beslöt
man sig till ett hastigt återtåg. Båda gångerna hade man att kämpa
med ogynnsamma klimatiska förhållanden. Hettan och vattenbristen,
omöjligheten att på steppen förskaffa människor och hästar föda
jämte den tvekan och försagdhet, som expeditionens anförare, furst
Golitzyn, visade, gjorde, att företaget strandade. Hetman
Samojlovitj, som avrått från fälttåget, blev beskylld för att ha skulden till dess
olyckliga utgång och dog i förvisning, medan en av hans söner
halshöggs. I hans ställe blev den från Karl XII:s historia bekanta
Ma-seppa, typ för lillrysk, genom polskt förtryck och tatarernas
gemenskap uppammad bakslughet och förslagenhet, hetman.
I Moskva tröstade man emellertid Golitzyn för hans motgångar.
Regentinnan Sofia gav nämligen sin gunstling en guldkedja och en
medalj, värd 300 dukater. Generaler och överstar erhöllo också
medaljer, och till och med soldaterna belönades. Dessa belöningar
avhjälpte emellertid icke de svårigheter, i vilka regeringen befann
sig, och endast med största svårighet hade hon också finansiellt
förmått förnya företaget mot Krim. Då nu detta även för andra
gången misslyckats, uppstod en viss oro hos befolkningen, och
försök gjordes till och med att mörda Golitzyn utan annan påföljd,
än att gärningsmannen i tysthet lades på pinbänken och
avrättades. På återtåget från Perekop förlorade moskoviterna 35,000
man, 20,000 i döda och 15,000 i fångar; 70 kanoner och all
krigsmateriel gingo förlorade. Denna gång hjälpte inga förskönande
redogörelser eller lögner till att dölja den olyckliga utgången, och
de nådevedermälen och belöningar, regentinnan slösade på
Golitzyn, lyckades icke föra någon bakom ljuset. Men följden av det för
andra gången misslyckade fälttåget blev den statskris, för vilken
prinsessan Sofia och Golitzyn föllo offer. Gordons år 1684 uttalade
farhåga, att en olycklig utgång av fälttåget skulle väcka den numera
snart myndige tsarens vrede, skulle gå i fullbordan.
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
