Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Tsar Peters ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en fader. Kort därefter sände Peter en bojar till Moskva med
befallning, att Sofia skulle lämna huvudstaden och draga sig tillbaka till
Den heliga jungfruns kloster. Efter någon tvekan lämnade hon de
sista dagarna i september Kreml. I klostret stodo flera rum till
hennes förfogande, hon hade en
talrik tjänarskara och led
ingen brist, men fick icke
lämna klostret; hennes
kvinnliga släktingar fingo besöka
henne på de stora
högtidsdagarna. Från den 12
september 1689 kan man datera
Peters herravälde.
Peter skulle emellertid ännu
under flera år icke leda statens
angelägenheter och synes till
och med haft föga inflytande.
Omedelbart efter den år 1689 timade omvälvningen trädde Peter
i närmare förbindelse med general Gordon, vars militära erfarenhet,
tekniska kunskaper och mångsidighet blevo av största värde för
tsaren. Patriarken Joakim, som efter sin rival Medvedjevs
avrättning kände sig säker i sitt ämbete, såg med ovilja, att tsaren gynnade
utlänningarna och förklarade med den prästerliga fanatismens hela
inskränkthet, att Vasilij Golitsyns andra fälttåg till Krim
misslyckats därför att »kättaren» Gordon deltagit i detsamma.
Patriarken protesterade också mot att tsaren till sin taffel inbjöd
utlänningar, och var för övrigt icke ensam om sin motvilja mot dessa.
Denna delades tvärtom av vidsträckta ryska kretsar ävensom av
de män, vilka under den första tiden efter 1689 stodo i spetsen för
regeringen. Patriarken Joakim dog emellertid redan 1690, men
efterlämnade ett slags testamente, vari han besvor tsaren att icke
låta de »förbannade kättarna» få något överbefäl i armén för att
icke därigenom reta Guds vrede. Framför allt klandrade patriarken
protestanterna, därför att de försmådde Maria- och helgontjänsten,
och ansåg sig icke kunna tillräckligt lägga tsaren på hjärtat att såsom
en regents förnämsta dygd värna trons renhet och undvika allt
umgänge med »latinare, luteraner, kalvinister och tatarer».
Utlänningarnas kyrkor borde förstöras såsom församlingsplatser för
Målning i tsarevna Sofias ram i Den heliga
jungfruns kloster.
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
