Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Streltsys uppror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Adrian skall, då han fick kännedom om de ohyggliga marterna i
Preo-brasjensk, ha infunnit sig hos tsaren med en helgonbild och
uppmanat honom till mildhet. Tsaren for emellertid ut mot honom i
de barska orden: »Varför kommer du hit med bilden? Bjuder ditt
ämbete dig att uppträda här? Laga, att du kommer bort och tag den med
dig dit, där den kan vara med ära! Vet, att jag ärar Gud och den
heliga Guds moder likaväl som du. Men min högsta plikt och min
fruktan för Gud bjuder mig att skydda folket och framför allt straffa
de brott, som gå ut på folkets fördärv.» Det skulle sålunda ha varit
statens väl, plikt- och ansvarskänsla, insikten om den fara, som hotade
samhället från de upproriskas sida, som nödgade tsaren till hans
ohyggliga grymhet. Att just streltsy representerade den mening,
ryska folket hyste om sitt eget väl, bekymrade sålunda icke tsaren,
som däremot endast följde sin egen mening.
Antalet av endast under september och oktober avrättade
uppgick till inemot ett tusental människor, uteslutande streltsy eller
andra personer av de lägre klasserna, ävensom några andliga, vilkas
deltagande i resningen bestått i att i Voskressensk ha föranstaltat
en gudstjänst och anropat himlen om de upproriskas seger. Dessa
behandlades med särskild grymhet. I utlandet väckte Peters
grymhet och massavrättningar en lättförklarlig fasa, och Leibnitz gav
också sitt ogillande till känna i en skrivelse till Amsterdams
borgmästare Witsen: »Tsar Peter», förklarade han, »är utan tvivel en
stor furste, och det är en svår olycka, att de inhemska oroligheterna
förmå honom till så många förskräckliga avrättningar. Man skriver,
att de mest ansedda stormännen, både andliga och världsliga, tvingats
lägga hand vid avrättandet av några förbrytare. Detta är en sak
som ännu påminner om scyterna, och jag undrar alls icke på, att
prästerskapet i detta land förvildas. Detta kunde väl ändå gå; men
jag fruktar, att så många avrättningar, i stället för att kuva den
motspänstiga andan, skall liksom genom en smitta ytterligare
förbittra densamma. De avrättades barn, släktingar och vänner äro
djupt sårade och regeln: »Oderint, dum metuant, är farlig. Jag önskar
mycket, att Gud måtte bevara denna furste och att hans efterträdare
måtte fullborda det av honom började verket med nationens
civili-sering.» Witsen sökte visserligen lugna Leibnitz angående följderna
av tsarens grymhet, men en anteckning i Gordons dagbok för den 14
november 1698 hänt3-der likväl på en stegrad förbittring och jäsning
till föjd av den behandling, som vederfors de avrättades anhöriga.
Gordon skriver nämligen helt torrt: »Befallning utfärdades, att icke
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
