Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Tsar Peter och Alexej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tsarevitj räknade emellertid på att en gång själv komma till
makten; i sin förtroligaste krets omtalade han, vad han då skulle
göra, att han skulle börja med att avstå från Petersburgs
anläggning och spetsa sin faders anhängare. För sin älskarinna Affrossinja
förklarade han, att han såsom tsar skulle tillbringa vintern i Moskva,
sommaren i Jaroslavl, men däremot låta Petersburg förfalla,
avskaffa flottan, minska armén, inskränka sig till försvaret och för
övrigt icke föra något krig. Han var också övertygad, att Peter
snart skulle dö. Man hade sagt honom, att Peter led av epilepsi och
att han på några få år skulle gå under i denna sjukdom.
Samma dag kronprinsessan begravdes, den 27 oktober 1715,
tillställde Peter sin son såsom ett ultimatum en skrivelse, vilken
huvudsakligen innehöll, att tsaren ansåg Alexej oduglig till att föra
regeringen, emedan han icke visade minsta sinne för militäriska saker
och ingen lust att lära sig något ordentligt; han var elak,
egensinnig och olydig: antingen skulle han bättra sig eller också skulle han av
sin fader förklaras förlustig sin tronföljarrätt. Till slut varnade Peter
honom för att bygga på, att han vore enda sonen: »bättre en duglig
främmande än en egen obrukbar».
Alexejs vänner rådde honom till att frivilligt avsäga sig sin
tronföljarrätt, varvid de antydde möjligheten av att senare
upprätthålla denna rätt. I en kort skrivelse till sin fader bad han att få avstå
från sin rätt: till att regera krävdes icke en så »förruttnad»
människa som Alexej; han hänvisade också till sin halvbroder, som
han önskade hälsa och långt liv. — Några dagar efter denna
skrivelse hade Peter ett samtal med furst Vasilij Dolgorukij, som
strax därefter meddelade tsarevitj att han, Dolgorukij, räddat
Alexej från schavotten. Kort därpå insjuknade Peter livsfarligt,
men tillfrisknade åter. Den 19 januari 1716 följde en andra, ännu
mera hotfull skrivelse från tsaren, som i densamma förklarade, att
han icke trodde på avsägelsen, eftersom hans son icke visat minsta
spår till ånger; för övrigt kunde efteråt Alexejs liktänkande, i
synnerhet »skäggbärarne», d. v. s. de andliga, stämma honom
annorlunda; fördenskull hade Alexej att välja mellan att ändra sig eller
bli munk, i annat fall, anmärkte Peter, »kan min ande icke vara
lugn, så mycket mindre som jag ofta är sjuk». Slutligen följer
hotelsen, att om Alexej icke genast lämnar ett bestämt svar, skulle
»tsaren förfara med honom som med en bov ».
Ånyo rådde Alexejs vänner honom att giva efter: »munkkåpan
vore ju inte fastspikad på människan», och Vjasemskij rådde honom
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
