Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Tsar Peters krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mål, som avsågs med kriget, så länge detta varade, nämligen att
»utan mycken hjälp av Polen giva Ryssland ett ansenligt sken
och oförmärkt sätta polackerna ur stånd att åter komma till krafter,
vilket sannerligen skulle lända hans majestät tsaren och konungen
till stort men och fara». Tsar Peter handlade också noga i denna
anda. Medan kriget i Polen
egentligen endast blev en till
tsarens förmån av konung
August företagen diversion
för att s3rsselsätta den svenska
konungen och avleda hans
uppmärksamhet från den
fiende, som framtiden tillhörde
— något som Karl XII icke
insåg — fullföljde Peter sina
från Sverige så gott som
obehindrade erövringar. Hur
jämförelsevis ringa Rysslands
anseende i Europa emellertid
var, visade det brott mot
folkrätten, som begicks mot
Patkul och lände till dennes
undergång, ehuru han stod i
tsarens tjänst. Då konung
August nödgades ingå freden i
Altranstädt med den svenska
konungen, var den förres
förbund med Ryssland brutet,
och frågan gällde vad det
skulle bli av de ryska trupper,
som under Patkuls
kommando stodo i Sachsen. Tsaren
behövde dessa trupper, och i Sachsen kunde de icke kvarstanna. Ett
sätt att få dem därifrån var att i detta syfte ingå ett fördrag med det
österrikiska sändebudet i Sachsen, varigenom de ryska trupperna
därstädes på ett år trädde i kejsarens tjänst. Det meningsskifte,
vilket om denna sak uppstod mellan Patkul och de sachsiska
ministrarna, som voro hans dödsfiender, ledde till att Patkul
fängslades, och tsarens alla föreställningar mot detta rättsvidriga
förfarande besvarades med en lång rad mot Patkul riktade anklagelser.
Johann Reinhold Fatkul.
F. 1660, d. 1707. Liffländsk adelsman i svensk tjänst. Som
författare av liffländska adelsmännens protest mot reduktionen
på lantdagen i Wenden 1694 dömdes han att mista högra
handen, ära, liv och gods, men flydde. Ingick i polsk tjänst
och eggade August II till krig mot Sverige i förbund med
Danmark och ryske tsaren; övergick i rysk tjänst och sändes
till det sachsisk-polska hovet som sändebud, men häktades, då
han allt för hänsynslöst förfäktade dt ryska intressena. Vid
freden i Altranstädt utlämnades P. till Karl XII, av vilken
han dömdes som landsförrädare och rådbråkades.
115
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
