Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Inre reformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom det utmärkta sätt, varpå han reparerat en pistol av tysk
tillverkning. Tsaren anmärkte då, att inga ryska mästare kunde
förfärdiga så goda vapen. På Nikitas invändning, att ryssen nog
kunde mäta sig med tysken, slog tsaren honom i ansiktet och sade:
»Arbeta först och skryt sedan!» — »Men du, tsar! tag reda på, hur
det förhåller sig, och slå mig sedan!» Härmed räckte han Peter en
liten pistol av egen tillverkning, och tsaren blev så förtjust både i
det goda fabrikatet och det käcka svaret, att han lät honom resa
till Ural för att övertaga de därstädes redan under tsar Alexej s
regering grundade företagen. Nikita fann redan vid sitt första besök
1702, att Ural frambragte en lika god malm som den svenska, och
anlade här Rysslands första järnbruk med masugnar vid den lilla
floden Neva i närheten av Jekaterinburg. Här arbetade 3,000 arbetare,
och bland dem flera svenska krigsfångar, för en dagspenning av
5 till 10 kopek under ett mycket strängt regemente. Nikita kunde
också samla en stor förmögenhet, som under hans efterträdare antog
rentav kolossala dimensioner, tack vare den ökade samfärdseln och
den förbättrade tekniken, som satte honom i stånd att till ryska
staten leverera ett utmärkt järn för 60 till 75 kopek, medan svensk
vara kostade 90 kopek och under krigstid steg till tredubbla priset.
För att höja välståndet i den lägsta folkklassen skedde icke mycket
under Peters regering. Tsaren hade för jordbruket icke samma
intresse som för industrien och icke allenast underlät att förbättra
böndernas ställning, utan försämrade den till och med ansenligt.
Hans försök att få industrien att blomstra förledde honom
nämligen till åtgärder, som ändå mera äventyrade böndernas redan förut
så tröstlösa belägenhet. Folket var för tsaren endast den »knådbara
massa», det »statistiska fyllnadsgods» han behövde för sina
politiska planer, och människoliv var vad han därvid minst av allt
skonade; sådana hade för honom ingen betydelse. För
byggnadsarbetena på varven i Voronesh, Asov, Arkangelsk och Petersburg rycktes
tusenden och åter tusenden från sitt jordbruk och hem och härd.
Dödligheten på sådana orter, där de ur bondeståndet hopdrivna
arbetarna, som fingo ringa eller ingen lön och i massor dukade under
för överansträngning, klimatets hårdhet, den brutala behandlingen
från förmännens sida och epidemiska sjukdomar, var alldeles oerhörd.
Om också bland andra Vackerodts uppgifter, att t. ex. vid
anläggningen av hamnen i Taganrog »nära 300,000 människor omkommo
av sjukdomar och hunger», synas överdrivna, och om detta må-
159
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
