Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Tsar Peter, kyrkan och Raskol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flit och ärlighet. Då han på sina frågor erhöll ett gynnsamt svar,
sade han: »Då de äro ärliga och flitiga, kunna de tro vad de vilja;
kan man icke med förnuftskäl omvända dem från sin vidskepelse,
kunna eld och svärd det ännu mindre; att göra dem till martyrer
för sin dårskaps skull, skulle vara att låta dem vederfaras en alltför
stor heder, och staten skulle icke heller
ha någon nytta därav.» Också därför att
tsaren behövde dissidenterna för
statstjänsten, tänkte han icke på att utrota
dem, och i samma anda handlade hans
medarbetare, varför icke heller en
utpräglad kättarförföljelse förekom. Då
dissiden-ternas värsta fiende, metropoliten Hiob
lät häkta en av de mest ansedda
dissidenterna från Vyga, en man vid namn
Denissov, förordnade tsaren, att mannen
skulle sändas till Moskva, där tsaren själv
»milt» skulle förhöra honom. Han erhöll
visserligen icke friheten, men bestraffades
icke heller strängt, och efter några år
rymde han ur fängelset. Emellertid
förekommo oupphörligt nya försök med
kät-tardomar, och chefen för Olonets bergverk, Henin, klagade
oupphörligen över metropoliten Hiobs inkvisitoriska förfarande.
Det var nog icke så mycket av likgiltighet som av verklig
fördragsamhet, att Peter icke ansåg det för sin plikt att bekymra sig om
dissiden-ternas själs salighet, men däremot motsvarade det hans
världsligt-politiska tänkesätt, att han vid den tolerans, han beviljade dem,
knöt det i finansiellt avseende ingalunda oväsentliga förbehållet,
att raskolnikerna skulle erlägga dubbla beloppet av vissa skatter.
Raskolnikerna uppmanades också i flera förordningar att »utan
fruktan » infinna sig i synoden och därstädes framställa sina tvivel på den
officiella kyrkans läror och institutioner; var och en skulle därvid
fritt få säga sin mening. Det är icke bekant vilken verkan dessa i alla
kyrkor upplästa förordningar kan ha utövat; stor torde den i alla
händelser icke ha varit. Huru jämförelsevis milda dessa tsarens
åtgärder än voro, förekommo emellertid samtidigt ganska stränga
förordningar mot kättare. Allt ifrån sektväsendets uppkomst hade
stränghet mot sekternas anhängare varit traditionell, och Peter
kunde icke heller vara konsekvent mild emot dem, eftersom raskol
Torn i stockvirkesbefästningen
kring kyrkan. Guv. Olonets.
Ur Bilibins samling.
170
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
