Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Tsar Peters karaktär och död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och som man vet, led Peter också av nervryckningar av epileptisk
natur; den sammanhänger också med hans sinnlighet, framför allt
med hans smak för dryckenskap och hans rentav otroliga förmåga
att tåla rusdrycker, som satte honom i stånd att efter en halv natt,
genomvakad under rummel, tidigt på morgonen åter vara vid
arbetet. Egendomligt nog föreskriver tsaren, som själv så ymnigt offrade
åt Bacchus, i sina krigsartiklar, att av manskapet under ruset
begångna förseelser skulle bestraffas strängare än eljest.
Liksom om Peters karaktär har också mycken strid stått och står
ännu, om hans verksamhet och hans reformer verkligen länt Ryssland
till det bästa. Hans motståndare anse, att Ryssland redan före honom
befann sig på väg till sunda och organiska reformer. Det saknades,
säga de, ingalunda framstående och ledande män, som visste att
uppskatta västerländsk bildning och ville göra denna tillgänglig för
folket. Hade de fått hållas, skulle Ryssland nämligen mycket
långsammare, men också så mycket grundligare blivit europeiskt än
genom Peters brådstörtade reformer. Dessa ha i Ryssland förstört det
dyrbaraste goda, nämligen folkets enhetlighet. Bojarerna med långt
skägg och kaftan förbundos med musjiken, d. v. s. bonden, och
choloppen, d. v. s. slaven, av samma religiösa och nationella känslor,
varemot ingen gemenskap fanns längre mellan den fritänkande
magnaten i allongeperuk och fransk modedräkt och bonden och trälen. »Den
förnäma världen spände hästarna från statsvagnen, svängde sig upp
på dem och jagade bort, utan att vidare bekymra sig om dem, som
sutto inne i vagnen.» Peter vande dessutom de härskande klasserna
att alldeles onödigtvis inveckla Ryssland i västerlandets tvister,
varigenom deras uppmärksamhet alltjämt avlägsnades från det inre
tillståndet.
En sak kan emellertid icke förnekas, vilket dragit oändligt mycken
olycka över ryska folket, och detta är den byråkratisk-absolutistiska
styrelsen, till vilken tsar Peter lade grunden och som sedermera
samvetsgrant utvecklades av hans efterträdare. De gammalryska
traditionerna knötos till tsaren, hvilken, sedan bojardömet fullständigt
krossats av Peter, blev kejsare och självhärskare mer än någonsin, medan
statens tyngdpunkt förlades till en byråkratiserad och centraliserad
förvaltning, vilken inneslöt hela riket i sitt mångmaskiga, men
likformiga nät. Kyrkan ställdes under »den heliga synoden», som var
ett kejserligt ämbetsverk, den gamla bojardtimans förvaltning
upplöstes och koncentrerades i centrala ämbetsverk med sin spets i den
»lysande senaten», lokalförvaltningen anförtroddes åt ämbets- och
216
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
