Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Kejsarinnan Anna Ivanovnas regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aven general Biron och Bestusjev-Rjumin häktades. Biron hade
störtats utan att ett skott lossats.
I ett utfärdat manifest förklarades, att Anna själv övertagit
regeringen för sin son. Biron förvisades till Pelym i Sibirien och likaså hans
bröder; i allmänhet förfor man denna gång mot motståndarna med en
i Ryssland ovanlig mildhet. Anna Leopoldovna var icke grym. Hon
hyste en djup tillgivenhet till en av sina hovdamer, fröken Julie
Meng-den, och stod dessutom i närmare förhållande till sachsiska sändebudet,
greve Lynar. Fick hon behålla vännen och väninnan, som hon
förlovade med varandra, så voro i själva verket alla hennes önskningar
uppfyllda. Münnich hade blivit premierminister, men såg sig bittert
besviken i sin förhoppning att kunna intaga Birons maktställning.
Anna litade icke på honom och hade därtill funnit, huru lätt man utan
fara kunde avlägsna så mäktiga män som Biron och Münnich, mot
vilken nu också Ostermann och Golovkin stämplade efter bästa
förmåga, och följden blev, att Münnich den 24 mars 1741 kort och gott
avskedades. Tills vidare förblev allting stilla, och Ostermann blev den
regerande.
Hans välde skulle emedlertid icke räcka länge. Tsar Peters yngsta
dotter Elisabet, som förblivit ogift, hade hittills levat något i
skymundan. Hon liknade sin fader, hade stora klara ögon, hans ståtliga
gestalt och kraftiga hälsa och hans behov att vara i rastlös rörelse.
Hon var en vacker flicka med frisk hy och livligt temperament och
skulle under gynnsammare förhållanden måhända blivit en betydande
kvinna, men i det sedliga moras, vari hon levat, utvecklades endast
hennes sinnlighet, som var fullt ut så stor som hennes fader tsarens,
och hennes nöjeslystnad, båda delarna i en allt annat än tilltalande
riktning. Sina älskare sökte och fann hon i de lägre folkklasserna, och
sina nöjen, liksom hennes moder sina, i dryckeslagen. Ingen hade något
intresse av att bevara henne från dessa utsvävningar. Elisabet hade
en tid varit mycket omtyckt av sin kusin Peter II och deltagit i hans
jakter och förströelser, men sköts undan av Dolgorukijs, och då efter
den unge kejsarens död hennes älskare Sjubin agiterade till hennes
förmån, skickades han av Anna Ivanovna till Kamtsjatka, där man
sedermera i åratal sökte honom, innan han anträffades och fördes
tillbaka till Ryssland.
Biron hade varit klok nog att behandla Elisabet med välvilja,
vilket också kom honom till godo. Det vill synas, som om han tänkt
gifta henne med sin äldsta son; i alla händelser lät han henne göra
vad hon behagade. Till livläkare hade hon en tysk äventyrare av fransk
242
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
