Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Kejsarinnan Elisabet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De medhjälpare,, som förskaffat Elisabet kronan, överöstes med
välgärningar. De soldater, som följt henne vid statsstrecket,
adlades och bildade ett livkomppani, vari varje menig hade officers
rang. De erhöllo också en del av hennes motståndares
konfiskerade egendom. Grünstein erhöll sålunda ettusen själar och blev
liksom Schwarz överste, I/Estocq blev verkligt statsråd och förste
livläkare med ett arvode av 7,000 rubel. Även de andra
gardesregementena belönades rikligen, och disciplinen hos soldatesken
försvann alldeles. Först då några soldater av livkompaniet instuckos
såsom simpla soldater i linjeregementena, återställdes ordningen
någorlunda. — Elisabet tänkte först låta föra hertigen av
Braunschweig och hans familj över gränsen, men kom snart på andra
tankar och höll dem först fångna i Riga och sedan i Cholmogory vid Dvina,
där Anna dog 1746, medan hennes gemål överlevde henne i nära
30 år till 1775. Den lille Ivan fördes såsom statsfånge till
Schlüsselburg, som var Rysslands bastilj, avhölls från allt mänskligt umgänge
och mördades 1762 av sin vaktare, då en äventyrare sökte bemäktiga
sig honom. Hans syskon fingo efter faderns död resa till Danmark
där de bodde och dogo i Hortens.
Ostermann, som var föremål för Elisabets särskilda hat, Münnich,
Ivöwenwolde och Golovkin dömdes till döden; Ostermann skulle först
rådbråkas, Münnich fyrdelas. Den 18 januari g. st.fördes de till
av-rättsplatsen. »Då de», säger Pezold, »uppställdes i en krets, bars
greve Ostermann » — för giktens skull kunde han icke gå — »av fyra
soldater upp på schavotten och lades på en dålig trästol, sedan han
först med blottat huvud hört en sekreterare uppläsa den dom, senaten
fällt över honom. Alldenstund enligt härstädes rådande vana
delin-kventen erfor dylikt innan han fördes till avrättsplatsen, så har man
anmärkt, att greve Ostermann åhörde domen med samma lugn och
uppsyn, som han alltid hade, med största uppmärksamhet och att
han vid ett eller annat ställe helt sakta liksom med ett slags förundran,
skakade på huvudet och lyfte ögonen mot himlen. Efter slutad
uppläsning sträckte soldaterna ut honom med ansiktet mot jorden,
bödlarna blottade hans hals, lade honom över stupstocken, en höll
fast huvudet vid håret och den andra tog samtidigt fram bilan ur
säcken.» Nu först erfor Ostermann, att han benådats med förvisning
till Beresov. Även de andra herrarna fingo veta, att livet skänkts
dem. Ostermann, som i alla händelser gjort sig högt förtjänt om
Ryssland, dog 1747 i landsflykt. Münnich levde i Palyn tills Peter III
tillträdde regeringen och förstod att under Katarina II bevara sin ställ-
246
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
