Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Kejsarinnan Elisabet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Licy och Keith slagit svenskarna vid Willmanstrand i Finland och
därefter nödgat hela den i Helsingfors inneslutna svenska armén att
kapitulera, fred med Ryssland genom att välja hertig Peter av Holstein
till kung. Men Elisabet förklarade helt kort, att han numera vore
tron-följ are i Ryssland. Sedan man i Sverige valt Adolf Fredrik, broder
till Elisabets avlidna påtänkta gemål, erhöll Sverige också verkligen
fred på jämförelsevis gynnsamma villkor i Åbo i augusti 1743 och
återfick Finland så när som på 109 kvadratmil.
I de strider, som vid denna tid delade Europa mellan å ena s’dan
Frankrike-Preussen och å andra sidan Ryssland- Österrike, indrogs
Ryssland genom de främmande sändebudens intriger och
bestick-ningar, ehuru nationalryssarna till största delen hyste den meningen,
att dessa strider alls icke angingo Ryssland, och landet och landets
tillgångar dessutom voro a1ldeles uttömda till följd av Elisabets
slöseri. I Frankrike-Preussens intresse arbetade I/Estocq, och
kejsarinnan själv vände sig i början också till Frankrike-Preussen,
medan Bestusjev-Rjumin arbetade för Österrike-England. Som man
i Ryssland ändå såg sig icke kunna umbära utlänningarnas hjälp,
voro de smidiga fransmännen alltid mera välkomna än de genom sitt
högmod förhatliga tyskarna. I/Estocq hittade år 1743 på en
sammansvärjning, som uppgavs ha utgått från österrikiska sändebudet
markis de Botta och i vilken många av de förnämsta ryssarna voro
invecklade. En generallöjtnant Iyopuchin, hans hustru, hans son,
en svägerska till Bestusjev, en furst Putjatin blevo på grund av denna
lögnvävnad verkligen dömda till att få knut och tungan avskuren,
ehuru man icke kunde överbevisa dem om annat än att de uttalat
sitt ogillande av kejsarinnans liv. Huvudskälet var emellertid I/Estocqs
avsikt att störta Bestusjev, men detta uppnådde han icke. Elisabet
stärktes emellertid i sin motvilja mot Österrike. I/Estocq drog
slutligen det kortaste strået i sin strid med Bestusjev och förvisades
år 1748 till Ustjug-Veliki, där han träffade Grünstein, vilken, sedan
han fått knut, blivit internerad därstädes. Hans kamrat Schwarz
hade en rysk bondhustru, som han ville våldtaga, stuckit ihjäl med
en hötj uga. Efter Peter III:s tillträde till regeringen återvände
I/Estocq till Petersburg, där han dog 1767.
Fre J rik den store begagnade sig àv de för honom gynnsamma
förhålLndena till att försäkra sig om Ryssland. Då Elisabet sökte
en gemål åt sin systerson, tänkte hon på en av Fredriks systrar,
men ki ngen kunde icke besluta sig att sända henne till Elisabets
hov, ulan förordade i stället hos kejsarinnan den 1729 födda prinses-
250
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
