Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Peter III och hans gemål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öga och ansåg allt tillätet för sin politik. Sålunda fällde hon 0111 Gustav
III, som i så många fall var hennes själsfrände, ett mycket skarpt
omdöme : »Han är en kung, som tror sig skola förvärva mycken ära genom
lögn och bedrägeri; därav blir emellertid ingenting, min herre, han
blir endast till spott och spe för
eftervärlden; med lögn och bedrägeri gör
man sig intet rykte och skaffar sig
ingen ära.» »Vad vår vördnadsvärda
fru bönesyster beträffar», säger hon
vid ett annat tillfälle om kejsarinnan
Maria Theresia, som alltjämt begrät
Polens öde, »så kan man om henne
icke säga annat, än att hon lider av
svåra anfäktelser av rovgirighet och
härsklystnad. Tjuta är ett bevis på
ånger, men då hon alltid behåller och
alldeles glömmer, så måste väl ändå
något förstockat finnas i hennes bröst;
jag fruktar, att det måste vara den
gamla Adams huvudsynd, som spelar
en så nedrig komedi» . . . »Om herr
James — d. v. s. kejsar Josef II — kan
man väl utan att misstaga sig förmoda, att han skall bli mycket ond,
om han icke blir en stor man, och skyller på andra sina behov till
kropp, själ och förstånd. Vad skall samvetsdomstol tjäna till, då i
ord, tanke och handling ständiga bocksprång förekomma.»
I sina memoarer har Katarina alldeles icke gjort någon hemlighet
av att tanken på att bestiga den ryska tronen höll henne upprätt
under alla de obehag, som voro förknippade med hennes olyckliga
äktenskap. Det kunde emellertid sättas i fråga, om icke hennes i viss
mån spända förhållande till kejsarinnan, liksom hennes ställning till
sin gemål, icke skulle medföra faran för en katastrof, som berövade
henne alla utsikter att kunna få tronen. Största faran hotade henne
från hennes gemåls sida, och fördenskull sökte hon också »bistå
honom med råd och dåd, skydda honom mot sig själv, öppna hans ögon
för hans ställning, men på samma gång också främja sina egna
intressen hos allmänheten, så att man i vissa fall skulle kunna se upp till
henne såsom de allmänna angelägenheternas räddarinna». Peter stod
emellertid icke till att hjälpa. Hans oförmåga och olämplighet till att
fylla den plats, kejsarinnan Elisabet tilltänkte honom, lågo i så öppen
Greve Kirill Rasumovskij.
270
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
