Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Kejsarinnan Katarina II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ceremoni ägde för det ryska folket, och fördenskull skedde kröningen
också med all tänkbar glans och prakt. Hon måste också komma till
en uppgörelse med den andliga makten. Här stötte Katarina på
svårigheter och måste särskilt bekämpa motståndare, som måste
besegras. Den djärvaste och farligaste bland dessa var ärkebiskopen av
Rostov Arsenij Matsejovitj. Redan under föregående regeringar hade denne
stridbare kyrkofurste haft mången fejd med den världsliga makten
och i synnerhet ägnat lagstiftningen angående andliga frågor en skarp
kritik. Under Katarinas regering råkade han i en mycket allvarsam
konflikt med regeringen, och i denna strid bragte honom hans
lidelsefullhet, vrede, prelatensiska högmod och egenkärlek på fall. Peter III
hade, liksom förut Peter I, åt en lekmannamyndighet uppdragit
förvaltningen av kyrkans egendom, och häri hade det ryska prästerskapet
sett ett outhärdligt ingrepp i sina rättigheter, vilket icke litet bidragit
till att störta Peter III. Den mest upprörda hade Arsenij Matsejovitj
varit. Nu hade emellertid Katarina, som ville gå och gälla för ryska,
utmärkt sig för en demonstrativ fromhet och därigenom förvärvat sig
en viss popularitet ävensom prästerligt erkännande samt omedelbart
efter statskuppen underkastat sin företrädares väsentligaste
förfoganden en skarp kritik. Hennes uttalanden särskilt om de kyrkliga
förhållandena kunde också ingiva den förhoppningen, att en tid av
reaktion till förmån för kyrkan åter skulle randas. I de skarpaste
uttryck klandrade Katarina, att hennes gemål antastat den rätta trons
grundsatser och åsyftat att ruinera kyrkan. De under Peter III:s tid
stängda kapellen i privatpersonernas hus öppnades åter, och för att gå
de andligas önskningar till mötes, gick Katarina ända därhän, att hon
förbjöd uppförandet av stycken med hedniskt innehåll på teatern,
åtminstone för en tid. »Ekonomikollegiet» upphävdes, och senaten och
synoden erhöllo befallning, att kyrkor och kloster skulle återfå
förvaltningen av sin egendom; hos bönderna inskärptes deras skyldighet att
obetingat lyda sina andliga ledare.
Det dröjde emellertid inte länge, förrän Katarina fann sig
föranlåten att inskränka prästerskapets rättigheter och genomföra
sekulari-sationen av kyrko- och klostergodsen, och 1762 tillsatte Katarina en
kommitté till reglering av de kyrkliga frågorna, i vilken sutto två
kyrkofurstar, men fem världsliga medlemmar. Till sin rådgivare hade
kejsarinnan valt den gamle Bestusjev och Sjachovskoj, som redan på
Elisabets tid flera gånger i strid med synoden kämpat för statens rätt.
I en förordning från regeringen hette det nu också, att kyrko- och
klostergodsens återlämnande endast varit en provisorisk åtgärd till
290
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
