Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Kejsarinnan Katarina II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dess att denna angelägenhet hunne lämpligen regleras. Till slut gjorde
Katarina precis detsamma som den omedelbart föregående regeringen
gjort. Kommittén skulle upprätta en »tillförlitlig» förteckning på all
i prästerlig ägo befintlig fast egendom, och av dennas avkastning skulle
prästerskapet och klosterfolket, men även skolor, lärareseminarier
och bibliotek samt gubbar, invalider och krymplingar underhållas.
Prästerskapet blev på det pinsammaste överraskat, och
ärkebiskopen av Rostov gav också högt uttryck åt de andligas förargelse.
På hans förslag hade kvarlevorna av den berömde ärkebiskopen
Dmitrij av Rostov, en samtida till Peter den store, upptagits ur sin
grav för att åtnjuta särskild dyrkan, och i början av år 1763 skulle i
Rostov en sarkofag för dessa lämningars mottagande uppställas med en
högtidlighet, som kejsarinnan hade för avsikt att bevista. Hon fruktade
emellertid, att Arsenij skulle föranstalta denna högtidlighet
egenmäktigt utan hennes närvaro, varför hon gav statssekreteraren
Olsuf-jev befallning att vidtaga lämpliga åtgärder häremot, enär hon visste,
att »kyrkofursten vore uppfylld av härsklystnad och raseri».
Arsenij sörjde också för att man snart skulle lära känna hans
sinnesförfattning, då i Rostovs katedral anatemat över kyrkans fiender
högtidligen uttalades vid festen den 9 februari 1762. Kyrkan var full
av folk, och till den vid dylika tillfällen brukade formeln, enligt vilken
de bannlystes namn angåvos, tillade ärkebiskopen några ord, i vilka
han, såsom särskilt värda kyrkans förbannelse, betecknade dem, »som
antasta templen och de heliga orterna » och »som skulle taga de av
tidigare Guds barn och fromma monarker skänkta ägodelarna»; sådana
människor vore Guds yttersta fiender; »de skulle vara fördömda».
Redan nu skulle ärkebiskopen kunnat behandlas som statsförbrytare,
men ännu var håns mått icke rågat. Den 6 maj 1763 ingav han till
synoden en skrivelse, i vilken han fäste den heliga synodens
uppmärksamhet på motsägelserna mellan Katarinas löften vid hennes
tronbestigning och hennes nuvarande handlingssätt och framhöll all den skada
kyrkans förvaltning led av världsliga personer samt betonade
kyrkogodsens oantastbarhet och oförytterlighet; varje försök att borttaga
dem var värt kyrkans förbannelse.
Katarina blev högeligen förgrymmad över Arsenij s uppträdande,
lät den 16 mars fängsla honom och överantvardade honom till att
dömas åt den heliga synoden, som också de första dagarna av april
dömde honom till avsättning och förlust av sin biskopliga värdighet.
Arsenij avkläddes den 12 april också högtidligen denna värdighet och
förvisades till Nikolaiklostret i guvernementet Arkangelsk, där han
291
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
