Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- XVII. Mordet på den fångne tsar Ivan och tillståndet i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rina föga smickrande oerhört uppseende i hela Europa och framkallade
i Ryssland allmänt medlidande. Att nämligen så tätt på varandra två
farliga medtävlare, som därtill båda varit mera berättigade till tronen
än Katarina, på våldsamt sätt gått hädan, såg nämligen ut som en
tanke fastmer än en slump, och alldeles obemärkt kunde icke heller
Katarina själv förbli. Men om hon också känt sig pinsamt berörd av
den allmänna oviljan över mordet, tycktes detta icke synnerligen ha
rubbat hennes lugn. Händelsen var visserligen förarglig, men detta
mer än uppvägdes av den nytta hon hade av densamma. Nu återstod
endast en enda tronpretendent, hennes egen son Paul.
*
Frågan om Pauls rätt till tronen, som förr eller senare skulle bli farlig
för Katarinas ställning, var också ofta föremål för övervägande i
politiska kretsar. Egentligen, sades det, skulle Katarina endast föra
regeringen under sonens minderårighet; att hon utropats till kejsarinna
liade berott på ett missförstånd. Engelska sändebudet Shirley
tillägger emellertid, att om Katarina fortsatte att föra regeringen, såsom
hon börjat, funnes föga utsikt till att hon skulle nödgas avstå den
åt sonen, då denne nådde myndig ålder, så mycket mindre som
Paul alltför mycket saknade begåvning och karaktär för att uppträda
mot sin moder. Missnöje fanns emellertid fullt upp, likväl icke så
mycket riktat mot Katarina personligen som mot bröderna Orlov. Vid
hennes besök i Moskva 1767 anmärktes, att hon därstädes mottagits
med en viss kyla, och det sades, att en ung löjtnant Tsjoglokov
före-haft ett anslag mot hennes liv, varför han i tysthet skickats till
Sibirien. Då kriget mot Turkiet började, gjorde sig också en kapten Panov
vid chevaliergardet till tolk för det missnöje med Rysslands
belägenhet, som hystes i många militärkretsar, där Katarinas egenskaper
mycket klandrades. Klok var hon nog, sades det, men egensinnig och
befallande; adeln hade ingen betydelse; folkets intresse skadades av
kriget och den olämpliga finansförvaltningen; bondeupproren
gynnades av alltför stor mildhet; därtill härskade oenighet mellan Panin
och Orlov, m. m. i samma stil. Man började tala om storfursten Paul
och ville veta, att Panins parti vore ganska starkt till förmån för Paul;
storfursten skulle nog komma ihåg, att bröderna Orlov mördat hans
fader: hämndens dag nalkades. Man tänkte nog också på en
sammansvärjning till förmån för Paul, men först ansågo sig officerarna böra
ha dennes medgivande, och för det andra fanns ingen, som ville ställa
298
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 16:49:39 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/rysstsar/2-1/0300.html
