Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Lagstiftning och inre frågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
innan själv strukit mer än hälften av manuskriptet. Tvåhundrafemtio
paragrafer äro lånade från Montesquieus De l’esprit des lois, ett
hundra voro avskrivna ur italienaren Beccarias arbete om »brott
och straff», och de övriga härrörde från andra sagesmän. För övrigt
handlade denna Nakaz om »allting och dessutom om annat». Då
hon för greve Nikita Panin föreläste delar av sitt verk, förklarade
denne, att »det innehöll axiom, som kunde kullkasta murar». Om
Katarinas Nakaz sålunda icke utan skäl kan betraktas som ett
machverk och hon själv satte sin litterära förtjänst om detsamma
mycket lågt, drog hon likväl försorg om, att Nakazen översattes på
främmande språk, och ett exemplar på tyska överlämnades till Fredrik
II. I Frankrike blev den förbjuden såsom samhällsvådlig, och även i
Ryssland utdelades den endast åt några få högt uppsatta personer.
Anmärkningsvärd är der definition kejsarinnan’giver på friheten.
Enligt hennes äkta ryska åsikt är »friheten identisk med rättigheten
att göra allt, som lagarna tillåta, d. v. s. icke uttryckligen förbjuda».
Den statsrättsliga friheten hos medborgarna är det själslugn, som
uppkommer av medvetandet, att en och var åtnjuter trygghet. För den
skull böra sådana lagar stiftas, för vilka alla medborgare hysa samma
fruktan, så att den ene icke behöver vara rädd för den andre. Alla
medborgares likställighet består däri, att alla äro underordnade samma
lagar. »De kyrkliga lagarna böra avvärja träldomens missbruk», var
hennes uttalande om livegenskapen, och om strafflagstiftningen
talade hon på ett sätt, som åtminstone icke låter läsaren ana, att
det rör sig om Ryssland. »Erfarenheten lär oss, att i de länder, där
straffen äro milda, medborgarnas hjärtan röras lika mycket av
straffens mildhet som i andra länder av deras grymhet. Varje bestraffning
är orättvis, om den icke är nödvändig för den allmänna säkerheten.
Straffa kan endast lagen, icke den enskilde efter gottfinnande. Därför
böra lagarna skrivas klart och tydligt. Före domens avkunnande är
ingen brottslig.» Såväl mot dödsstraffet som mot tortyren uttalar sig
kejsarinnan med mycken skärpa. »Erfarenheten», säger hon, »visar,
att tillämpningen av dödsstraffet aldrig gjort människorna bättre.»
»Tortyren strider mot sunda förnuftet, och mänskligheten
beskärmar sig däröver och fordrar, att tortyren blir totalt utrotad. Den,
som pinas med tortyr, förlorar självmedvetandet, så att han icke kan
bekänna sanningen, och över huvud bör all kroppslig aga avskaffas,
som kan vanställa människokroppen.» — I fråga om
majestätsförbrytelser uttalade Katarina i sin »Instruktion» ädla och sunda
sanningar, enligt vilka den ryska regeringen, hon ^jälv inbegripen, al-
337
Ryssland och dess tsarer II. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
