Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV. Katarina II och franska revolutionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vapen för att tygla dessa rasande; religionen, humaniteten kräver det,
Europas heliga rättigheter fordra det».
Katarinas fientlighet mot revolutionen bestämdes icke minst av
den ovilja hon hyste mot J. J. Rousseau, vars idéer revolutionen
sökte förverkliga. Det slags idealism, som Rousseau förkunnade,
var henne i själ och hjärta
förhatlig, liksom all retorik, i
synnerhet då den draperade sig i
fraser. Rousseaus abstrakta
jämlikhetslära och krig mot
bildningen tedde sig för en
sådan kulturens förkämpe som
Katarina såsom rentav hädelse
mot århundradets religion —
upplysningen. Hon betraktade
fördenskull också revolutionen
såsom riktad mot Voltaire och
filosoferna och skrev redan
1790 till Grimm: »Vad skola
fransmännen göra med sina
bästa författare? Nästan alla
med Voltaire i spetsen äro
ro-jalister och predika ordning
och lugn och motsatsen till den
1200-hövdade hydran (national
församlingen). Skall man kasta dem i elden? Om icke, skola de av
dem hämta maximer, som strida mot deras system, om de ha något. »
Tre år senare skriver hon: »De franska filosofer, som förberett den
franska revolutionen, ha måhända misstagit sig blott däri, att de
trodde sig predika för människor, hos vilka de förutsatte gott hj ärta
och god vilja . . . Det ser alltså i slutet av i8:de århundradet
verkligen ut att bli en förtjänst, att man mördar folk och sedan kommer
och säger oss, att Voltaire predikat detta. Så vågar man beljuga
folk. Jag tror, Voltaire föredroge att stanna där man begravt honom
framför att befinna sig i S:te Geneiève (Panteon) i sällskap med
Mirabeau. Men skall man då icke till slut sätta en bom för alla dessa
gräsligheter? Det är besynnerligt, att alla hov i saken lyda
konungens och drottningens av Frankrike avsikter och ledning, ehuru dessa
i utförandet betett sig så illa; jag vet nog, huru detta kommer sig, men
nog härom; orsaker och motiv misshaga mig.»
384
Alexander Vasiljevitj Klopovitskij 1749—1809.
Katarina II:s handsekreterare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
