Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Katarinas förhållande till sin familj och sista år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke heller Katarina själv, att ställningen försämrats; hon tyckte
också, att hennes arbetsbörda ökats, och med hänsyn härtill hade
Dersjavin i ett av sina politiska skaldestycken sjungit, »att den
skyltvakt, som aldrig avlöses, vore att beklaga». Någon tid före sin död
skulle kejsarinnan slutligen också uppleva en händelse, som för hennes
stolthet blev ett så fruktansvärt slag, att hon aldrig fullt repade
sig efter detsamma.
Freden i Värälä hade visserligen gjort slut på krigstillståndet
mellan Sverige och Ryssland, men fördenskull icke åstadkommit de
båda makternas närmande utöver den vanliga officiella hållningen;
ännu kvarstodo på båda sidor misstro och spänning. Ryska sändebudet i
Stockholm ålades till och med av Katarina att iakttaga en försiktig
hållning. Kort efter Gustaf IV Adolfs uppstigande på tronen uppdök
emellertid förslaget att förmäla den unge svenske konungen med
kejsarinnans sondotter, storfurstinnan Alexandra Pavlovna, och mellan
båda hoven fördes förhandlingar, som avbrötos, åter upptogos, men
avbrötos på nytt. Frågan om det unga parets olika trosbekännelse
vållade nämligen stora svårigheter. Då dessutom Katarina i sina
stater gav prinsen-regentens motståndare, greve Armfeldt, en
tillflyktsort, lät man från svensk sida förslaget falla och beslöt förmäla
den unge kungen med en mecklenburgisk prinsessa. Man avstod
emellertid från detta beslut, och då kejsarinnan inbjöd kungen och
förmyndare-regenten, hertig Karl av Södermanland, till Petersburg,
reste de 1796 dit.
Kejsarinnan hade på hertigen av Södermanland överflyttat den
ovilja och det hat, hon förut haft mot hans broder Gustaf III, och
talade i sina brev till Grimm aldrig annat än i retad ton om »den
jakobinska regenten», som hon gärna skulle låtit ge en portion prygel,
han var den »inkarnerade lögnen » o. s. v. Då den unge konungen kom
till Petersburg, vann han däremot helt och hållet Katarina, som
berömde hans skönhet, hans begåvning och hans fria sällskapston.
Hon gick till och med så långt, att hon förklarade honom av alla
samtida vara den, som man för framtiden kunde lova sig mest av!
Glänsande hovfester och baler gåvos. Storfurstinnan och kungen
funno behag i varandra, och en dag bestämdes, då förlovningen skulle
förkunnas. Från rysk sida begick man den oförsiktigheten att icke
i rätt tid fastställa villkoren för utövandet av brudens
religionsbekännelse. Några timmar eller omedelbart innan
förlovningsceremi-nien skulle äga rum, hoppades de ryska underhandlarne Markov och
Subov kunna förmå kungen underskriva ett giftermålskontrakt,
412
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
