Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII. Katarina och den ryska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mjölk, hoiiungsskivor och färska gurkor samt tranbär med honung.
De resande läto sig maten väl smaka och språkade under tiden med
husfadern och husmodern, vilka omtalade, huru sunt, glatt och lugnt
de levde och genom sitt arbete övervunno all nöd och brist. Efter
måltiden breddes filtar ut på bänken, husmodern hämtade ut kuddar
med rent örngott, därefter lade de sig och somnade.»
Hade de ryska livegna bönderna i allmänhet kunnat läsa och haft
tillgång till kejsarinnans skrifter, nog skulle de ha blivit ytterligt
överraskade av att få veta, att de hade de så gott som den höga
författarinnan skildrar i sin saga. Man kan emellertid icke gärna tänka
en större olikhet än Katarinas idyll och den ohyggliga, nakna
verkligheten.
Sina utdrag ur den ryska historiens källor, kritiklösa och slarvigt
gjorda anteckningar ur de gamla krönikorna, införde Katarina
i ryska Akademiens publikationer, men icke nöjd därmed
dramatiserade hon också sina forskningar i historien om Rysslands
uppkomst i ett par skådespel, som hon nog djärvt kallade
»efterbildningar efter Shakespeare», liksom hon också omarbetade den stora
engelska skaldens komedi »Muntra fruarna i Windsor» på ryska,
visserligen alltigenom med ett synnerligen klent resultat. Katarina
liade emellertid en förtjänst, ehuru negativ, och den var, att hon
aldrig skrev vers. Behövdes sådan, tog hon den färdig, där hon kunde
finna den, eller lät andra skriva den på beställning; även folkvisorna
använde hon, där hon kunde, såsom i hennes komiska operor, ty även
sådana skrev hon, liksom också komedier, i vilka hon blev tongivande
för sin samtid. Hennes märkligaste och bästa komedi är den 1772
skrivna »O tid», i vilken de tre huvudpersonerna äro tre kvinnor,
den ena skenhelig, snål och hjärtlös, den andra en trätgirig
skvallerkäring och den tredje en vidskeplig och skrockfull fjolla. Den första
av dessa tre kvinnspersoner är, trots den färglagda överdriften, en
sorglig verklighetsbild, som kunde passa in på mer än en rysk
kvinna, icke minst på Ivan Turgenevs moder. I en annan komedi
gisslas ståndshögfärden och efterapningen av allt franskt. I en tredje
komedi behandlas Cagliostro och hans bedrägerier. Av särskilt intresse
är Katarinas satiriska komedi, som avser att förlöjliga hennes fiende
Gustaf III och som bär namnet »Gorebogatyr », en visserligen ganska
smaklös och allt annat än kvick pamflett. Den barnsliga narrhjälten
roar sig med att sticka en nål på en käpp för att stjäla russin ur en
källarglugg, men gripes plötsligt av begär att erövra hela oceanen
med alla dithörande öar, bebodda och obebodda.
419
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
