Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII. Katarina och den ryska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
manstrand och fick naturligtvis en militärisk uppfostran, men visade
tidigt dramatiska anlag och lyckades få sitt 1747 författade sorgespel
»Chorev» uppfört två år därefter. Det spelades vid den av Münnich
grundade kadettskolan för adelssöner, en i sitt slag ganska
egendomlig undervisningsanstalt, där självsvåldig frihet tyckes ha varit
rådande. Ar 1773 hade skolan t. ex. 245 elever, men av dessa studerade
endast 17 geografi, medan 110 valde det likaledes tvångsfria ämnet
danskonst! Kort därefter fick Sumarokov spela sitt drama vid hovet,
och därmed var hans levnadsbana klar. Han författade därefter under
en lång följd av år sorgespel och komedier helt och hållet efter franskt
mönster och skrev dessutom idyller, ekloger, odén utan tal, som likväl
alla likaledes endast äro efterbildningar, fabler och satirer. Han
författade också den första ryska libretton till en opera »Tsefal och
Pro-krisa» 1755 med musik av den italienska hovkapellmästaren Araja.
De rysk-historiska ämnena hämtade Sumarokov huvudsakligen ur en
av Peter Mogilas lärjunge Innokentij Gizel, arkimandrit i
Grotteklostret, hopskriven s. k. »Sinopsis». Denne var född i Preussen och
studerade Rysslands äldre historia ur skolastisk synpunkt; boken var
rik på okritiskt material, men så omtyckt att den efter 1674 utgick i
icke mindre än 25 upplagor. Sumarokov begagnade sig emellertid
icke av de fängslande sagomyterna om Askold m. m., utan »iklädde
de blotta namnen en fransk kostym, ur vars sömmar de ryska
klum-pigheterna överallt framstucko» (Jensen). Sumarokov imiterade också
Shakespeare, om vars tillvaro och sorgespel han på något sätt blivit
underkunnig. Hans drama »Dmitrij tronpretendenten» är delvis ett
uppkok på Shakespeares storslagna »Richard III», och i sin »Hamlet»
har Sumarokov på det mest befängda sätt omskrivit det engelska
mästerverket. Ofelias far, den gamle hovmannen Polonius, är t. ex.
styckets bov, som mördat Hamlets far och nu också vill ha bort hans
moder Gertrud för att få kung Claudius till måg. Slutet blir, att
Po-lenius dödar sig själv i fängelset, konungen dödas av Hamlet, och
sedan står ingenting i vägen för Hamlets förmälning med Ofelia. Liksom
de flesta ryska skalder på den tiden var Sumarokov i högsta grad
egenkär och av ett mycket ofördragsamt lynne. »Vad blott Atén och
Paris skådat, har nu Ryssland fått se, tack vare mina strävanden. Om
hela Europa beskrevs av en sådan penna som min, vore det icke ett
för dyrt pris, om Ryssland ovillkorligt fordrade 300,000 rubel för den.»
Han fann naturligtvis många vedersakare, bland dem Lomonosov,
och hans liv förbittrades av verkliga och inbillade motigheter. Av
naturen givmild och godhjärtad, kunde han icke förlika sig med, attpu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
