Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Kejsarinnan Katarina och Storfurst Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I den omgivning, i vilken Paul levde, blandade sig emellertid med
lians så sällsamt motsatta intressen ytterligare andra ännu mera mot
varandra skriande element. Från den konstitutionellt sinnade Panin,
frimuraren Plechtsjejev med sina mystiska tendenser och från själva
Katarina, som träget studerat Montesquieu och Beccaria, trängde
småningom och omärkligt liberala anfäktelser, humanitära idéer och
reformatoriska utopier, kort sagt seklets hela filosofi, fram till denna
yrvakna intelligens, och därmed kom Paul in på ett nytt spår. Såsom
upprorisk pretendent och blivande autokrat måste han emellertid
giva sin inbillnings dröm en form, som stod i förbindelse med
denna dubbla egenskap. Och blindare än århundradets andra stora
reformatorer och ännu mera förhastat än dessa, en Struensee, en
Josef II, omfattade han sitt mål med en lysten iver och otålighet, som
sökte förverkliga obegränsade möjligheter. Han trodde sig rentav vara
i besittning av ett trollspö, vilket, sedan han väl fått det i sina händer,
skulle kunna ombilda hela världen, åtminstone det land, där han
skulle regera.
Då Katarina anordnade Pauls uppfostran efter sitt eget mått,
förlorade hon all nödig hänsyn till proportionerna. Hon stötte också på
åtskilliga inflytanden, som ställde sig hindrande i vägen: ärftlighet,
omgivning, allmänna förhållanden, som hon var oförmögen att
behärska. Såsom Rousseaus lärjunge gick Panin ända därhän att
förbjuda sin lärjunge eller åtminstone försumma vapenövningar. Efter
Orlovs och sedermera Potemkins anvisningar sökte kejsarinnan å sin
sida undandraga sin armé den preussiska militarismens traditioner,
som gjort ett så stort intryck på hennes son. Storfursten behöll
emellertid bland sin omgivning den preusiska militarismens anhängare,
och Paul lyssnade villigt till förespråkare av dessa förhatliga metoder,
som de ville utsträcka även till statens civila organisation! Paul
skulle nu vara tsaren, härskaren, för vilken alla darra och som förmår
allt! Härom påmindes han också oavlåtligen; redan som barn hörde
han ständigt Peter den store lovsjungas, liuru han var soldat, sjöman
och den skulptör, som efter sin vilja knådade sitt folk som vax; eller
ock berömdes Fredrik den stores snille, denne sublime korpral, som
styrde sitt folk som ett regemente; eller ]Miltiades hjältemod, denne
oförfärade krigare, förutan vilken Grekland aldrig skulle segrat vid
Marathon, trots alla dess filosofer. Vara Fredrik, Peter den store och
]Miltiades samtidigt och sålunda förmörka Katarina, det var just vad
Paul ville — utan att han fördenskull ville förkasta den filosofi, av
vilken han påstod sig vara inspirerad, och dessutom ville han pånytt-
438
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
