Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Kejsarinnan Katarina och Storfurst Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gjorde han sig emellertid allmänt avskydd av sina lärjungar, och
kadettskolans föreståndare Melissino skattade sig lycklig att bli
honom kvitt och få lämna honom åt storfursten Paul till att
kommendera dennes artilleri på Gatsjina. Fast Araktjejev förändrade
verksamhet, förändrade han fördenskull icke sin karaktär, och snart
sades det, att han slitit örat av en soldat! Han försummade aldrig
en exercis, tvättade själv på aftonen det enda par hjortskinnsbvxor,
han ägde, och nästan flådde sig vintertiden, då han drog av sig
kläderna. På detta sätt befanns han i alla avseenden vara rätta mannen
på rätta platsen, och måhända voro hans uppsyn av »retad bulldogg»
och hans fångvaktarsätt nödvändiga för att hålla ordning på den
hoprafsade skaran av skälmar, fyllbulltar och pultroner, som han
förde befälet över. Till och med den milde Alexander visade sig
övertygad härom.
Araktjejevs kamrater i staben på Gatsjina, en L,ipinskij, en
Ka-mienskij, voro emellertid ändå grymmare och vildare än han, som
framför dessa åtminstone hade den förmånen att likformigt och alltid
vara det omänskliga odjur, som hans underordnade lärde känna i
tjänstens enskildheter. Utom ledet förmänskligade han sig ända till
att bli älskvärd. Värd i ett gästfritt hus, till och med en faderlig
chef, samlade han alla aftnar kring en samovar (tekök) de officerare,
som stodo under hans befäl och förklarade för dem »teoriens » finesser,
visade fördragsamhet, framkallade rentav frågor och besvarade dem
med tålamod. Då han sedermera själv utvecklade sina naturliga
anlag för krigaryrket, blev han en utmärkt instruktör, en efter tidens
måttstock icke oskicklig artillerist och en förtjänstfull organisatör,
visserligen alltid hård, men aldrig sparande sig själv, snål om statens
liksom om sina egna penningar och, nog så överraskande, kärleksfull
mot sin hushållerska och älskarinna Nastasja Minkin, som blev hans
hems förbannelse, samt trofast mot många vänner, som aldrig funno
honom svika i hängivenhet, men i synnerhet mot Paul och Alexander,
som i sin obeständighet ostraffade kunde sätta hans trohet på prov.
Den värste i storfurstens omgivning, vilken sedermera skulle
utgöra grundstammen i den personal, som var bestämd att ersätta
kejsarinnan Katarinas, var en turk från Kutais, vilken vid belägringen
av Bender såsom barn tagits till fånga av ryssarna, därefter blivit
Pauls kammartjänare, livbarberare och förtrogne samt slutligen, då
Paul bestigit tronen, blev greve, Ivan Pavlovitj Kutaisov, som »klokt
rörde sig i hovets lilla kvinnliga värld och därstädes med mycken
slughet försökte sig i en kopplares roll».
456
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
