Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX. Kejsar Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kibitka till Korotova, en egendom, som tillhörde hennes son, i norra
delen av guvernementet Novgorod, men där det icke fanns något
boningshus. Den stackars kvinnan måste bo i en bondstuga, en
vanlig isba och hade som sin enda förströelse det hemska skådespelet
av de många förvisade, vilka sändes till Sibirien. En dag igenkände
hon bland dem en
avlägsen släkting, vars
utseende väckte hennes
medlidande och förfäran.
Han skälvde i hela
kroppen, talade med
svårighet och hans anletsdrag
sammandrogos av
smärta. »Är ni sjuk? » frågade
furstinnan. »Inte mer än
jag sannolikt skall förbli
hela mitt liv. » Han hade
varit gardesofficer och
anklagades jämte några
kamrater för att ha fällt
sårande omdömen om
den nye kejsaren; den
olycklige hade med
ur-ledvridna lemmar sluppit
ut från tortyrkammaren.
Furstinnan Dasjkov kom
ifrån sin onåd för
billigare pris. På förbön av
den näst sistfödda av
sina söner, Nikolaj, som
därtill framskickats av
sin moder, och av fröken
Nelidov, fick Katarinas gamla väninna tillstånd att atervända till
froitskoje. Icke ens den trogna vännen Araktjejev undgick ödet att
förtörna sin höge herre och tyrann. För några meter galoner, som
en soldat tillägnade sig i ett gammalt vagnslider, skilde sig Paul,
som i stölden misstänkte en intrig av de mot hans politik fientligt
sinnade makterna, från Araktjejev, den enda eller så gott som den
enda människa i hans omgivning, som var honom uppriktigt
tillgiven.
Greve Simeon Romanovitj Voronzov. 1744—1832.
175
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
