Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX. Kejsar Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sparat Suvorov, som för övrigt, då han ville, kunde vara en mycket
smidig hovman. Paul hade i början icke ägnat Suvorov någon
synnerlig uppmärksamhet. Såsom avgjord fredsvän ansåg han sig icke
behöva hans hjälp, och Suvorov var för övrigt representant för en
tradition och en skola, som skaparen av Gatsjinas armé ovillkorligen
ville utrota. För övrigt var Suvorov såväl till sitt yttre som sitt
inre en person, vilken visserligen var sina soldaters avgud, men i
andra avseenden visade sig föga tilltalande. »Med en polichinels
sätt, som gav honom en gammal spektakelmakares utseende, var
han ett vidunder, som i en slaktares kropp inneslöt en apas själ»,
var det föga smickrande porträtt, som samtida tecknade av Suvorov.
I en skrivelse av år 1784, i vilken han hos Potemkin anhöll om
ett oberoende befäl, har han själv skildrat sig på följande sätt:
»Jag har tjänat i mer än fyrtio år och är nu nära sextio. Min enda
önskan är att få sluta min tjänst med vapen i hand. Min långa
tjänstgöring i arméns lägre grader har förlänat grovhet åt mina handlingar,
fast mitt hjärta är rent, och hindrat mig förskaffa mig världsvanor...
Studier ha lärt mig det goda. Jag ljuger som Epaminondas, springer som
Cæsar, är fast som Turenne och redlig som Aristides. Som jag icke
förstår mig på smickrets och kryperiets finesser, händer det ofta, att jag
icke behagar mina förmän, men jag har aldrig svikit mitt ord mot
en fiende, och jag har varit lycklig, ty jag kommenderar lyckan.»
Den ända till besynnerlighet drivna originalitet, om vilken denna
bekännelse vittnar, har hos Suvorov först så småningom utvecklat
sig. Tio år förut spåras ännu ingenting av densamma i hans
brevväxling med Potemkin. I denna visar han sig såsom en skarp
iakttagare och noggrann redogörare för de fakta, som han hade att meddela
sin chef, liksom även i egenskap av underordnad så mån om gunstlingens
välvilja, att han på dennes begäran sände honom tre unga flickor och
en gosse från Krim. Från år 1788 förrådde emellertid den ryske
Cæsars förut vanligen ganska ordrika skrivelser en imperialis
bre-vitas, men på samma gång en oreda i tankegången, som tyckes
alldeles oförenlig med utövandet av en befattning, vilken innebär ett
tungt ansvar. De yittna emellertid om mannens okuvliga energi, och
den verksamhetsåtrå, som förtärde honom, ävensom om det förtroende
till sitt snille, som aldrig övergav honom, och förtreten att icke kunna
använda de krafter, som ännu funnos orörda, för att tillfredsställa
en frätande ärelystnad.
För en person av detta slag fanns ingen plats bland de lydiga
marionetter, som Paul dresserade till att verkställa hans infall och
478
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
