Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX. Kejsar Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nycker. Suvorov gillade icke sin härskares militära reformer och
bedömde dem på det för honom vanliga sättet. »Hårpuder duger
inte till att ladda gevär med, lockar äro inga kanoner för kartescher,
hårpiskorna kunna inte göra tjänst som sidogevär, och jag är i intet
avseende tysk.» Särskilt förargade han Paul genom sin oförtydbara
motvilja mot »paradplatsen». Han dög, förklarade han, »endast för
kriget», och de noga avmätta, men alldeles för korta steg, till vilka
de soldater övades, med vilka han varit van att skynda till segern,
voro föremål för hans avsmak. »Just rätta medlet», brummade han,
»till att marschera trettio verst i stället för fyrtio, då det gäller gå
mot fienden!» Knotande, fronderande och hånande drog han sig
tillbaka till sin egendom Kobryn i Volhynien och begärde slutligen
avsked. På kejsarens befallning svarade Rostoptsjin, att marskalkens
begäran uppfyllts, och den 6 februari 1797 efter paraden
offentliggjordes ett meddelande, att »som fältmarskalken, greve Suvorov,
sagt, att han ingenting hade att göra, då intet krig fördes, har han
för dessa ord blivit utesluten från att tjänstgöra».
Enligt reglementet innebar denna åtgärd förlusten av rätt till att
bära uniform, och Paul ansåg icke, att något undantag borde göras
i detta fall. Sålunda tagen på orden, gjorde Suvorov tusen tokerier.
Han begravde högtidligen sin uniform och sina ordnar, vägrade
mottaga ett brev från kejsaren, därför att det var adresserat till
»fältmarskalken, greve Suvorov», en person som icke längre fanns.
I spetsen för sin bys samtliga småpojkar galopperade han ridande
på en käpp, och slutligen lät han sända sig till Kontjanskoje, en
annan egendom, som han rådde om i guvernementet Novgorod och
som för övrigt var hans ganska blygsamma farsarv. Där bodde han,
liksom furstinnan Dasjkov i en bondkoja, gick klädd endast i byxor
och skjorta, vilken han sommartiden till och med bortlade, lekte
med bondpojkarna, umgicks med bönderna, uppträdde som
äktenskapsmäklare, försonade familjer, som voro ovänner, och om
högtidsdagarna läste han episteln i kyrkan, sjöng med i kören och ringde
i klockorna. I grunden hade han tråkigt, och i synnerhet plågades
han av den kommissarie, som enligt tidens bruk bevakade hans
person. Han jämrade sig också över sin fattigdom, tvistade med sin
hustru Barbara Prozorovskij, en systerdotter till Rumjantsev, som
han nekade underhåll, förebärande sin fattigdom, ehuru han hade
50,000 rubel i inkomster och ett vackert hus i Moskva. En granne
på landet av låg härkomst, men mycket rik, besökte honom i en med
åtta hästar förspänd vagn, och Suvorov återgäldade besöket i en med
480
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
