Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX. Kejsar Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förut, föredrog han att återvända till Kontjanskoje, men tre veckor
därefter kom han igen och bad att få begiva sig till Sankt Nils
Eremitage, där han förklarade sig vilja »sluta sina dagar i Guds
tjänst». Även denna gång fick han intet svar.
Bröderna Kurakin, som gynnades av fröken Nelidov, tycktes
först vara bestämda att under Pauls regering övertaga såväl de yttre
som de inre ärendenas ledning. Den äldre brodern Alexander
Bori-sovitj var Pauls barndomsvän och reskamrat i Västern. Överhopad
med hedersbevisningar och rikedomar, innehade han befattningen
såsom vice-kanslär, men visade sig alldeles oduglig att ens göra en
någorlunda anständig figur på denna plats. Trots sin smak för
österländsk yppighet, utsvävningar och rov, var den yngre brodern Alexej
dugligare och hade några en statsmans gåvor ävensom några idéer,
vilka gjort honom till föregångare av det nittonde århundradets
stora reformverk. Såsom inrikesminister under Alexander I skulle
lian göra ett försök på eget bevåg såsom inledning till livegenskapens
upphörande. Under Paul var han sannolikt upphovsmannen till
några liberala åtgärder, vilka, fastän illa uttänkta och ännu sämre
tillämpade, likväl förverkligade ett framsteg och så till vida lände
Pauls regering till beröm. Såväl Alexej som Alexander Borisovitj
föllo 1798 i onåd, Alexanders ämbete övertogs då av Victor Kotsjubej,
från Lill-Ryssland, systerson till Besborodko. Han måste emellertid
snart vika för Nikita Pelrovitj Panin, en ung man, som ännu icke
fyllt trettio år, vän av Preussen liksom sin farbror Nikita och lika
myndig i sitt uppträdande som sin fader, generalen Peter Panin,
förklarad anhängare av England, men svuren fiende till det
republikanska Frankrike, även han en ungdomsvän till Paul. Han blev
emellertid icke heller gammal i tjänsten och avgick i november 1800
samt förvisades till sina gods, dit Rostoptsjins hat även följde honom.
Rostoptsjin hade förut varit kejsarens adjutant för militära
angelägenheter, blev i februari 1799 greve och i maj samma år
generalpostdirektör, ett nyskapat ämbete, som han förenade med sin
ställning såsom utrikesminister. Han hade sålunda bemäktigat sig alla
ämbeten han kunnat, då han den 28 mars 1800 skrev till Simeon
Voronzov, Rysslands sändebud i London: »Mycket illa sedd av
allmänheten i egenskap av en person, som man tror åtnjuter förtroende
lios en härskare, vilken man icke älskar; av flera ministrar misstänkt
för att liysa revolutionära principer, därför att jag varit förbunden
med — och förr ganska nöjd med — greve Kutaisov, som numera
. låter leda sig av en fransyska vid namn Chevalier, vars man anses för
482
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
