Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX. Kejsar Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vad menade då Czartoryski med att spå, att hela världen trodde Paul
vara vansinnig? Hela världen var i hans ögon »de högre klasserna, de
höga ämbetsmännen — generalerna, officerarne, de högre
tjänstemännen, vilket allt i Ryssland betyder hela den tänkande och
handlande nationen». Numera säger man därstädes hela intelligensen,
vilket är ungefär detsamma. Folkets massor, på vilka Paul dåraktigt
nog trodde sig kunna lita såsom sitt stöd, voro endast vad
engelsmännen föraktligt kalla nobody och hade intet vare sig politiskt eller
samhälleligt värde, varför de icke heller utgjorde någon användbar
kraft. Den fantasibyggnad, som Paul uppfört, hade sålunda på den
sidan ingen grund, medan den på den andra sidan var tillräckligt
underminerad för att ramla vid första stöt.
Den katastrof, som på detta sätt slutligen blev oundviklig, synes ha
ytterligare främjats av en åtgärd, vilken måhända skulle åt tsaren ha
återförvärvat många av hans motståndare, om han förstått att draga
nytta av densamma. Med sin vanliga oskicklighet betedde sig Paul
emellertid på sådant sätt, att den utföll till hans skada. Under
inflytande av en av dessa ingivelser, vilkas följder han alltid var oförmögen
att förutse, utfärdade Paul den 1 november år 1800 ett dekret om
allmän amnesti för tjänstemän och officerare, som avskedats eller
förvisats sedan fyra år tillbaka och som återkallades till Petersburg för
att åter inträda i de ställningar de förut innehaft. Alla skulle med det
snaraste inställa sig hos kejsaren för att från hans egen mun erhålla
bekräftelse på den nåd, han visade dem. Inom några dagar fylldes
också vägarna till Petersburg med ett tåg av återvändande, som
skyndade att efterkomma tsarens uppmaning, somliga i sexspända vagnar,
andra helt enkelt i kibitkor, och många, som genom den onåd de
ådragit sig förlorat hela sin förmögenhet, till fots. Mot dem, som
kommo först, visade tsaren idel älskvärdhet, men snart tröttnade
han och visste för övrigt icke vad han skulle göra med de amnestierade.
De ställningar, de förut innehaft, intogos numera av andra, och
tsaren kunde sålunda icke infria sitt löfte och låta dem återfå dem.
Insolvent gäldenär hos denna störtsjö av borgenärer, undandrog han
sig förargad att betala sin skuld och väckte därigenom deras raseri.
De flesta fingo icke ens den äran att se tsaren, och de sistkommande
hejdades redan utanför staden. Pahlen anses ha föreslagit denna utväg,
liksom man även vill tro, att han med bakslug beräkning narrat in Paul
i denna återvändsgränd. Denne var emellertid fullkomligt i stånd att
själv hitta på amnestien och lyckades sålunda förena och i granskapet
av sitt palats hopa en hel massa vrede och hat, såsom en samling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
